I jämförelse med vår och sommar är Söderåsen ganska ful just nu. Brun. I jämförelse med asfalterade cykelvägar är Söderåsen fortfarande helt fantastisk.
Med lite filter kan man i alla fall låtsas att det är grönt…
Lera, rötter, stenar och miljoner tillfällen att stuka fötterna blir löprundan ett enda långt styrkepass för fotlederna. Och samtidigt träning i att behålla fokus och koncentration. Börjar du fundera på söndagsmiddag är det liksom kört. Då ligger du raklång på en blöt och såphal spång. Älska skogen!
Skåneled – trygghet för en vilsespringare!
Nu börjar vi närma oss den bruna sanningen…
Alltså jag är sämst i hela världen på att ta selfies. Finns det kurser för sånt?
Från eftermiddagens Afrobrasilanska dans finns inga bilder. Undrar varför…
11 Kommentarer
Kari
23 november, 2014 kl 18:13Min belgiska bokskog är fortfarande fin men jag vet vad du menar – den är ack så grå och lerig när vintern kommer. Men hur ful den är blir är den alltid bättre än att springa asfalt! Förresten tror jag att knepet du letar efter heter ”selfie-pinne”! Eller löparkompis…
Anna
23 november, 2014 kl 19:10Fast kompis är fusk. För då är det ju per definition ingen selfie :) Och selfie-pinnen…. jag känner mig inte helt bekväm med den. Jag får nog bara öva. Eller strunta i att ens försöka :)
Mari
23 november, 2014 kl 19:09Härlig plats att springa på. =)
Anna G
23 november, 2014 kl 20:57Jag är inte heller bäst på selfies, men några tips;
– försök i alla fall se liiite glad ut ;)
– titta hellre lite bredvid telefonen, eftersom det brukar bli mindre krystat än att smila rakt in i den.
– hitta en fördelaktig vinkel (för mig brukar det betyda en vinkel som inte påstår att jag har dubbelhakor)
– ta ganska många bilder… större chans att få en bra, och övning ger färdighet!
Anna
23 november, 2014 kl 21:071) Haha, det är ju omöjligt att se glad ut när man koncentrerar sig på att pricka avtryckar-knappen :)
2) Bra tips, ska testa nästa gång. Lyckas alltid titta på mig själv vilket gör att det ser ut som jag skelar eftersom det inte är alls där som bilden liksom tas…
3) Finns det sånna? :)
4) Ajamen någonstans tar liksom minnet slut på telefonen…..
Haha, jag tränar vidare!
Nina
24 november, 2014 kl 06:56Gillar skogens skiftningar. Det föränderliga. Hade gärna sprungit bland löven där hos dej!
minatraningstajts
24 november, 2014 kl 08:01Älska skogen, ja verkligen! Jag gillar det bruna, nästan mer än det gröna. Kanske för att det var på hösten och inte sommaren som jag släpades runt i skogen som barn? Hehe.
minatraningstajts
24 november, 2014 kl 08:02Ps att titta bredvid telefonen låter mysko, klart du ska kolla in i kameran!
Ida
24 november, 2014 kl 16:54Var på Söderåsen springer du? Har nyligen flyttat närmare den och vill så gärna hitta bra löprundor. Gärna löparkompis med men än så länge är det nog bara sniglarna som håller samma tempo som mig. Är ju iallafall snabbare än soffpotstisarna
Anna
25 november, 2014 kl 14:23Jag sprang kring Klåveröd. Startade på en traktorväg vid Kvärk (?) och kom sedan in på skåneleden som kom upp vid Klåveröds vandrarhem. Därifrån hade jag tänkt fortsätta upp till utkikstornen på den högsta punkten, men tiden tog slut så jag hann inte hela vägen… Ibland springer jag mellan röstånga och skäralid. Var bor du någonstans?
Ida
25 november, 2014 kl 18:29Klippan. Provade en runda idag som utgick från naturreservatet och naturum, 4 km. Rejäl stigning på mitten men så värt det för utsikten. Klåveröd har jag gått en gång, där är också superfint.