Lördag kväll klockan 22.50. Kommer på mig själv med att längta efter två saker:
1) frukostgröt
2) det efterföljande långpasset
Kära doktorn, är jag normal?
Långpass har inte varit vardagsmat den sista tiden. Det har varit mycket vila före och efter Helsingborg marathon, före och efter Kroatien. I morgon är sista långpasset innan New York och samtidigt det första långpasset på länge. Därför känns det lite högtidligt att få springa långt igen och jag ska försöka njuta varenda meter av ösregn. Sen dröjer det två veckor till nästa gång. Fast då under lite mer spektakulära omständigheter. New York istället för Kävlinge. Jag tror jag längtar lite dit också…
Senaste långpasset gick här. Nästa i New York. Och däremellan lite regnrusk!
8 Kommentarer
Hanna - Min väg till att bli en bättre löpare + ytligheter
18 oktober, 2014 kl 22:19Du är normal. :-)
Helena
19 oktober, 2014 kl 07:59Haha! Känner igen känslan!
Lina
19 oktober, 2014 kl 09:40hög igenkänningskänsla :)
Helen
19 oktober, 2014 kl 09:53Jag vet inte om det är normalt men du är deffinitivt inte ensam. Själv börjar jag tycka att lördagkväll är den bästa kvällen att springa.
Rund är också en form!
19 oktober, 2014 kl 13:19Helt normalt!
Eller förresten; varför vill man vara normal….? ;-)
Kram M
minatraningstajts
19 oktober, 2014 kl 17:39Nå, hur gick det då? :)
Ingmarie
19 oktober, 2014 kl 18:12Supernormalt!!!
Lotta
20 oktober, 2014 kl 15:56Som ”Rund” var inne på ovan, så normal som man kanske vill vara! ;)