Direkt efter ett marathon har jag sällan någon speciell aptit. Allt sött ger mig avsmak efter att ha druckit sportdryck och sörplat gel hela dagen. Det enda jag egentligen är sugen på är mjölk. Latte, cappuccino, mjölk och müsli.
Dagen efter ett marathon kan jag äta en elefant. Det finns inga gränser för min hunger. Och hur mycket jag än äter vill jag bara ha mer. Idag har jag ätit konstant och ändå kan jag inte låta bli att drömma om kanelbullar och chokladfondant. Om äppelpaj och blåbärskaka.
Jag tolkar det som att kroppen behöver lite extra en dag som denna. Så jag äter lite till och hoppas det lägger sig…
By the way. Verkar som Fredrik är likadan:
7 Kommentarer
Mari
14 september, 2014 kl 19:16Haha älskar inlägget på facebook =) blev det några bullar?
Anna
15 september, 2014 kl 07:48Jadå det blev det! Svägerskan hade frysen full :) Det finns många användningsområden för facebook!
Mari
15 september, 2014 kl 20:28=) Men underbart. Ska testa jag också :)
Sarah Jaxell
14 september, 2014 kl 20:20Asså… är inte det där en vanlig helgmeny??
Anna
15 september, 2014 kl 07:49Man kunde ju önska. Men han bullbagaren har legat lite på latsidan. Tur att vi snart har tre födelsedagar så vi får fylla frysen lite!
Rund är också en form!
15 september, 2014 kl 08:56Känner igen det där. Här jättesvårt att äta efter loppet. Mår mest lite småilla ett par timmar och när det sedan lägger sig, har jag ingen aptit alls nästan. Dagen efter är magen däremot som ett stort svart hål…!! :-D
Nina
15 september, 2014 kl 09:20Haha, härligt med kanelbulledealing online! Känner igen fenomenet