Egentligen borde jag inte bry mig. Jag är ju 40 år (även om jag tror att jag är 23). Jag borde ha slutat tänka på vad andra tycker. Och det har jag i många fall. Men när det gäller grodhopp på Storgatan så skäms jag lite.
Det är inte lika pinsamt att hoppa när man är två.
Dagens löpning innehöll grodhopp i nerförsbacke och jag valde backe med omsorg. Alltså inte Storgatan. En mörk bakgata hade förmodligen känts befolkad jämfört med den backe jag valde.
Tittar höger, tittar vänster. Och ett par gånger till för att liksom försäkra mig om att det är riskfritt. Att ingen kan se mig.
Hoppar. Sex hopp ner och tvärnit. Vänder mig om. Så där som när man har ramlat och hoppas att ingen såg. Fortfarande lugnt. Hoppar igen. Tvärnitar, tittar och börjar om.
Ett par rundor senare springer jag vidare. Glad att känna mig normal igen.
3 Kommentarer
Lisa
16 augusti, 2014 kl 12:07Haha du är så rolig och dessutom ser du minst 10 år yngre ut , säkert tack vare träningen, mathållningen och humorn du besitter!!
Susanne
16 augusti, 2014 kl 15:56Hihi vad du är skojig.Så är det ju faktiskt!
Rund är också en form!
16 augusti, 2014 kl 18:52Hehe! Oftast bryr jag mig inte, men ibland är det faktiskt svårt att låta bli vad andra tycker och tänker…. :-P
Kram m