Att starta dagen med en löptur längs Umeälven är mumma för själen. Idag stod fartlek på schemat och jag passade på medan det var hyfsat normal temperatur…
Fartlek är rätt kul pass när man inte känner för regelrätta intervaller. När man vill göra lite som man vill och låta humöret styra. Ibland väljer jag lyktstolpsmodellen och springer några lyktstolpar fort och några långsamt. Ibland gasar jag när jag möter någon och saktar ner när jag möter nästa (kräver ett lagom flöde av söndagsflanörer för att intervallerna ska bli lagom långa…). Idag blev det skugg-race-modellen. Gasa i skuggiga partier, softa i soliga. Ibland blev det kort och ibland långt. Precis som det ska vara.
Bara som ett tips om du känner att du fastnat i samma-tempo-varje-gång-träsket!
8 Kommentarer
Ingmarie
29 juli, 2014 kl 19:37Fartlek är ju just LEK! Vacker bild!
Anna
30 juli, 2014 kl 06:48Umeå är vackert. Slår nästan Halmstad… Fast på fel sida världen!
Mari
29 juli, 2014 kl 20:57smart med skuggmodellen där, den ska jag testa =)
Anna
30 juli, 2014 kl 06:49Gör det! Det var kul :)
Mari
30 juli, 2014 kl 10:35Brukar alltid köra lyktstolpsmetoden, som funkade fint härom dagen. Insåg efter dagens runda att skuggmetoden får vänta, var ju förtusan bara sol överallt =)
Anna
31 juli, 2014 kl 21:31Du får ta skogen nästa gång….
Lisa
31 juli, 2014 kl 05:26Jag tycker fartlek är lite svårt, för mig är det lätt att jag liksom bara slår av på takten så fort det blir lite jobbigt, och att det bliur mest jogg och inte så mycket fart. Allt det där lyssna på vad kropen vill blir ju fel, för min kropp vill stanna och gå. typ alltid när jag springer intervaller och fartlek…
Anna
31 juli, 2014 kl 21:31Haha, jag förstår ditt dilemma. jag funkar också så. Det är därför jag lurade mig själv med skuggintervallerna :)