Dagen efter, och jag mår som jag förtjänar. Som en prinsessa. 32 km terräng biter inte på mig längre. I alla fall inte i lugnt tempo. Benen är pigga, kroppen är pigg. Det känns som vilken dag som helst. Hälsenorna (eller SÄLHENORNA som just mina heter) är mjukare än vanligt och det pirrar lite extra i löpartarmen. Men jag vet att jag ska vila, för det är när allt känns så himla bäst som jag brukar bli skadad. Och det ÄR farligt att skriva sånt här. Att man känner sig odödlig och uthållig. Det är då det kommer. Som ett brev på posten. Ett smärtande knä, en vad eller en sälhena. Därför är jag ödmjuk. Vet att det inte alltid kommer att kännas problemfritt, men njuter så länge det varar.
#PEPPARPEPPARTAITRÄ
6 Kommentarer
Sarah Jaxell
27 juli, 2014 kl 15:26Jag mår som prinsessan på ärten.
Anna
27 juli, 2014 kl 16:14Kan man göra annat efter en heldag i skogen och i sjön? Prinsessa på bara och njut av känslan!
Mari
27 juli, 2014 kl 16:00Imponerande. Inspiration!
minatraningstajts
27 juli, 2014 kl 16:02Underbart! Glädjs verkligen med dig. En ska alltid ta ut glädjen ordentligt tycker jag, sämre tider kommer med eller utan jinx liksom. Njut!
Marina
27 juli, 2014 kl 21:24Låter underbart! Du måste vara väldigt vältränad.
Anna
28 juli, 2014 kl 12:56Det har blivit en del mängd så jag känner mig stark uthållighetsmässigt. Dock på bekostnad av explosivitet, fart och spänst… Där saknar jag massor. Tuggar mest på som en gammal sköldpadda :)