Racedots – en spännande eftermiddag

Alltså racedots. En fantastisk uppfinning. Små magneter att fästa nummerlappen med, så man slipper ta hål i favorittröjan. För det är ju gärna den man springer i när det vankas lopp. Fantastisk i teorin, men med små magnetiska fadäser i praktiken…

Magneterna är nämligen grymt starka. Jag är glad att jag inte kramade någon annan med racedots för då hade vi förmodligen fastnat och fått springa tandemlopp… Anyway så här var min racedot-dag:

1) Ska fästa nummerlappen. Sitter vid skrivbordet, och vad jag inte vet är att mitt skrivbordsunderlägg är magnetiskt. Dottarna flyger ur händerna på mig och sätter sig på skrivbordsunderlägget. Lyckas slita loss dem bara för att återigen tappa taget och pang ner i underlägget igen. Proceduren upprepas minst tio gånger för de fyra dottarna som ska på.

2) Ska ta på tröjan. Smyger den försiktigt över huvudet och PANG sitter uppedottarna i hop med motsvarande nere-dottar. Nummerlappen buktar ut och plötsligt har min kupstorlek ökat ett par nummer… Lärdom: ta på tröjan INNAN dottarna.

3) Ska gå in i bilen. På väg in går jag lite för nära. PANG, så sitter jag fast i dörrkarmen.

4) I startfållan. Ena hörnet på nummerlappen har slitit sig. Förmodligen i bilincidenten. Med en minut till start ska jag försöka pilla fast den igen. Lossar på racedotten men råkar vända den ena delen åt fel håll, varpå den andra delen hittar en annan kompis och fäster ovan på den istället. Starka magneter kräver starka nypor men med 30 sekunders marginal lyckas jag bända loss den och para ihop den med rätt kompis på rätt plats.

5) Under löpningen inga problem.

6) Målgång. Medalj. Magnetisk medalj. Och så här går jag omkring på målområdet. Varför sa ingen nått?

Hinner även med att fastna i dotterns dörrkarm innan jag får av mig tröjan. Det är livat med racedots!