Så här tre dagar efter det stora äventyret är kroppen fortsatt sliten och det går inte att lura den att inget har hänt…
Nerifrån och upp:
Tårna. Två lilltånaglar på väg att lämna in. En blå pektånagel och en blåsa modell grande på stortån, som hade kunnat skrämma slag på vem som helst! Det är bara blåsan som besvärar mig, det övriga är mer kosmetiskt. Blåsan gör att piffiga skor funkar dåligt på jobbet. Tur jag inte jobbar på bank…
Vrister. Två svullna fotbollar. Höger kryddad med en bula på hälsenan som omöjliggör tåstående och nerförsgång i trappor.
Knän. Ont insida vänster som har gjort det omöjligt att böja benet. Men nu tror jag tamejtusan det börjar lätta. Kunde t om cykla till tåget.
Höfter. Ont i vänster ljumske som sakteliga börjar släppa. Kramp av och till i höger rumpa. Vågar inte stretcha den, jag liksom fastnar och kommer inte loss igen…
Huvud. Våldsamt pigg hela söndagen trots 39 minuter sömn. Fick igen det sen. Har varit en levande zombie fram tills igår kväll men nu känner jag mig hyfsat vanlig.
Inser att jag inte kommer springa på ett tag men det är ok. Jag har ju en cykel i garaget som vill ut på grönbete. I slutet av veckan kanske det går. Så länge suger jag på karamellen och känner mig stolt över vilken prestation jag faktiskt gjort. Vilar och låter kroppen läka.
12 Kommentarer
Sarah
9 april, 2014 kl 08:18Du är värd all vila och cappuccino i världen!!
Anna (orka mera)
9 april, 2014 kl 09:21Tack! Vi får väl en nästa onsdag? :)
Sarah
9 april, 2014 kl 10:18Två på raken till och med.
Nina
9 april, 2014 kl 09:14Trots dina post ultra-känningar, blir jag sugen att utsätta mej för nåt dylikt. Sen. Nångång.
Lycklig läkning hursomhelst :)
Anna (orka mera)
9 april, 2014 kl 09:20Klart du ska! Det är spännande att testa gränser och se hur man reagerar på saker och ting. Jag ångrar mig inte en sekund!
Förvånad
9 april, 2014 kl 13:59Ja efter en sådan prestation kan du väl med gott samvete (och beroende på vad jobb och andra förpliktelser tillåter) unna dig att ligga och pösa på soffan :-)
marathonmia
9 april, 2014 kl 15:10Åh vad jag känner igen det där! Mina ultratips:
1. Drick mycket vatten och resorb nu – kissa ut svullnaden
2. Promenera och småjogga så du får fart på utdrivet av slaggen som korkar igen överallt
3. Alsolspritsklut på blåsan på tån (borta på 2 dagar – men HUR kunde du få en blåsa på bara 75 km??)
4. Mycket kärlek till tankarna!
Grymt jobbat!
Anna
9 april, 2014 kl 20:07Tack för tips från ett pro. Trodde jag skulle promenera idag men det gjorde ont… sitter och snurrar fotleder istället. Svullnaden har faktiskt lagt sig lite, nu är det bara bulan kvar på hälsenan…
Mari
9 april, 2014 kl 19:24Jag blir lika mållös varje gång jag tänker på vilket galet lopp du sprang =) Bra jobbat!
Rund är också en form!
9 april, 2014 kl 19:57Jösses, låter som du är helt utslagen. Typ. :-o Fast inte så konstigt efter den prestationen! Smart att låta kroppen vila!
Anna
9 april, 2014 kl 20:29Ja man är ju inte helt fit for fight. Men det är ganska skönt att vara lite utslagen en stund. Men snart får det räcka :)
Johan
11 april, 2014 kl 10:57Riktigt bra läsning. Sällan man får inlägg om hur kroppen egentligen mår dagarna efter ett riktigt tufft lopp. Oftast läsar man ju vara ”är lite stel men känner mig pigg”. Din beskrivning är ju riktigt grymt (och tack för avsaknaden av vissabidler) och jag kan både känna hur grymt sliten du måste känna dig men även stoltheten i varje öm punkt.
Kämpa på och hoppas du snart är tillbaka!