Först av allt ett stort tack för all er omtanke! Det värmer. Verkligen!
Det är mycket som snurrar i huvudet så här dagen efter. Jag brottas med tankarna att jag borde vara glad att det inte blev värre, samtidigt som jag är arg över att det ens har hänt. Jag går igenom händelsen om och om igen för att bena ut om jag kunnat göra något annorlunda, och varför jag inte såg honom, men hittar inget svar. Undrar hur bilföraren mår och om han/hon ens tänker på mig. Undrar vem den vänlige själ var som hittade mig och om jag var medvetslös då. Miljoner frågor. Inga svar.
Jag hade en status-rapport tre dagar efter ultran. Här får ni en ny:
Benen: strama hälsenor efter Ursvik, men ärligt det är ju småpotatis…
Vänster axel: Trapezius svullen och liknar mer en fotboll än en muskel. Smärtar kraftigt ut mot axelleden. Omöjligt att röra armen. Minsta förflyttning hugger våldsamt och skapar illamående. Men ok. Jag slipper städa toan.
Höger axel: skärsår.
Ansikte: skärsår under hakan och över näsan. Blodpluppar mest överallt där glassplittret gått in. Gör inte ont, men snyggt är det inte. Glad att ögonen är ok.
Huvud: lätt huvudvärk.
Cykel: Ramen av. Min älskade Canyon. Kommer att sakna den!
Hjälm: sprucken i sidan. Synd på min fina rosa hjälm men hellre en sprucken hjälm än en sprucken skalle. Dessutom matchade den dåligt till mina nya kläder!
Kläder: i trasor! Jag sa åt personalen på akuten att de absolut inte fick klippa upp kläderna. Tröjan var trots allt min favorit och jackan sprillans ny. De lyssnade inte… Tur i oturen att de höll tassarna borta från mina tio år gamla favorit-långa tights !
Jag är rädd för att cykla igen. Det kommer vara en obehaglig upplevelse, men jag måste göra det. När jag fått något nytt att cykla på vill säga. Det här är dock tillfället då jag blivit tillräckligt varnad för att börja använda cykelhjälm även på vanliga cykeln. Den här olyckan kunde lika gärna hänt på cykla-till-Ica-turen och utan hjälm hade skadorna varit mycket värre. Ambulanspersonalen sa det flera gånger. Tacka hjälmen.
Så fort jag köpt en ny ska den på. Och innan dess cyklar jag inte. As simple as that.
43 Kommentarer
Emma
13 april, 2014 kl 08:17Fantastiskt att läsa att du lyfter fram positiva saker mitt i allt. Styrka!
Kram
Lisa
13 april, 2014 kl 08:21Fruktansvärt det som hänt och jag kommer att ha dig och olyckan i åtanke då jag ger mig ut på min racerrunda idag. Är vansinningt lättad att det gick okej med dig trots allt. Har du ingen idé om vad det var som orsakade olyckan??!! Stärkande kram från Lisa
Anna
13 april, 2014 kl 14:36Nej det är lite oklart. Senaste teorin är att jag blivit omkörd av en bil som sedan bromsade för att göra vänstersväng. Men jag vet inte. Känns jättemärkligt alltihopa.
Sarah
13 april, 2014 kl 08:25Älska hjälm! Köp den finaste finaste av dem alla! Välbehövlig återhämtning sen kan du shoppa igen…hmm… cykla igen!
Nina
13 april, 2014 kl 08:28Beundrar att du ens tar dej tid och ork att skriva, samtidigt som jag förstår att det är en del av läkningsprocessen ♥
Kram och styrka!
Helena
13 april, 2014 kl 09:05Men hjälp…hade helt missat det här! Fantastiskt att du är så positiv Anna! <3 Stor krya på dig-kram, hoppas att du snart är tillbaka!
Karin
13 april, 2014 kl 09:34Krya på dig Anna! Otäckt, läskigt och hemskt. Men tur i oturen att du klarade dig undan allvarligare skador. Hjälm is da shit!
ultrabrdo
13 april, 2014 kl 09:37:/ Det här var inga roliga nyheter. Ta hand om dig nu och tack gode gud för att det inte blev värre. Kramar
Förvånad
13 april, 2014 kl 10:54Tur att det inte gick värre! Jag var själv rätt nära i fredags att krocka med en cyklist som kom från höger längs en cykelväg. Plötsligt var han bara där, då jag haft koll på en fotgängare som kom från vänster. Det är skrämmande hur lätt det händer eller kunde hända. Krya på dig!
olof
13 april, 2014 kl 11:18Tvi vale, det var verkligen ingen rolig läsning. Hoppas på snabbt tillfrisknande – inte minst för att kunna få sällskap på nästa episka långpass. ;)
Anna
13 april, 2014 kl 14:40Ahhh, episka långpass… jag vill jag vill jag vill!!! En morot så god som någon för snabb återhämtning! Hoppas vi ses i skogarna om inte allt för länge.
Pernille
13 april, 2014 kl 11:41Cykelhjälm = livräddare. Även när man bara ska en snabb sväng till Ica. Jag hoppas du får hjälp att fylla i luckorna så småningom. Ta hand om dig!
anneliten
13 april, 2014 kl 11:50Men nu undrar jag lite argt – smet föraren? Vems ”fel” det än var så stannar man kvar!!!
Jag tycker det är jättebra att du bloggar om vikten av att bära hjälm! En x-kollega till mig hade inte överlevt en krasch hon var med om utan sin hjälm (och i det fallet var det ingen bil inblandad – bara lite rullgrus). Jag hade vänner på middag igår, varav en cyklar till jobbet i Stockholmstrafik varje dag – utan hjälm. För att håret blir platt annars. Jag visade henne bår-selfien på dig. Lite fundersam blev hon allt…
Anna
13 april, 2014 kl 14:42Nej han smet inte utan stannade kvar och pratade med polisen. Han fattar heller inget. Det är nog bara jordens otur eller något. Hjälm räddar liv så är det bara. Hellre platt hår och vid liv än snygg i håret på bårhuset. Och mitt hår är ju platt oavsett så det kan ju kvitta om det blir lite plattare :)
anneliten
14 april, 2014 kl 09:46Bra, då kan jag sluta vara arg. Mer än över att du gjort dig illa.
Marie
13 april, 2014 kl 13:30Sanslös tur i oturen. Krya på dig!
Catarina
13 april, 2014 kl 14:07Helt otroligt att du klarade dig så bra. Kämpa på!
mammaspring
13 april, 2014 kl 15:10Obehaglig läsning, men samtidigt otroligt glad att du klarade dig med så pass lite skador trots allt. Tur i oturen.
Min bror vårdas på sjukhus. 4 månader har han legat där p.g.a. skallskador. Så jag vet att det värsta kan hända.
Stor krya på dig kram.
Anna
14 april, 2014 kl 06:50Usch vad obehagligt! Styrkekramar till dig och din bror!
Gert
13 april, 2014 kl 15:58Tur i oturen att det gick så bra och att du inte fick glassplitter i ögonen.Om föraren stannade så var det väl han som ringde ambulans antar jag.Krya på dig.
Anna
14 april, 2014 kl 06:51Nej det var en annan kille som ringde: Han hade passerat mig, noterat att jag log på cykeln och sen hört smällen….
Johan
13 april, 2014 kl 16:22Krya på dig!
Vet själv att det inte är någon skön känsla att krocka med en vänstersvängande bil. Jag hade dock tur och flög över hela bilen, även om hjälmen hjälpte föga då jag landade på ansiktet. Hann tänka många tankar när jag flög över bilen. Det tar ett tag innan händelsen kommer ikapp en. Känner det dock skönt att du mår så pass bra att du kan blogga om det.
Anna
14 april, 2014 kl 06:55Gissar att bloggandet är min form av terapi: Jag får en chans att gå igenom det igen och dessutom ger era kommentarer otroligt mycket! Men jag är beredd på att händelsen när som helst kan komma ifatt mig, det vore konstigt annars! Trist att du också behövt vara med om eländet, det är verkligen något alla borde få slippa! Var det länge sen?
Johan
14 april, 2014 kl 13:56Det är 16-17 år sedan. Kommer fortfarande ihåg den skumma känslan av att flyga över hela bilen, känna tiden stå stilla och ändå inte komma ihåg något alls mer än nu krockar jag och nu slår ja i. Jag hade tur och fick ingen hjärnskakning och kom undan med en fläskläpp och svullen näsa. Allt kändes så himla overkligt.
Hjälm är bra. :-)
Jenny
13 april, 2014 kl 19:18Stor krya kram, som sagt tur att du klarade dig så pass ändå…..men vilken hemsk upplevelse…usch. Stor bamse kram
Saras Träningsblogg
13 april, 2014 kl 19:37Usch jag ryser! Vilken tur att du ändå mår bra! Och verkligen: Hjälmen!!! Så viktigt! Jag använder alltid hjälm numera. Både till jobbet på tantcykeln och på racern!
Stoooor kram till dig!
Anna
14 april, 2014 kl 06:57Så här efteråt är det rent korkat att inte använda hjälm, det finns liksom inga vettiga ursäkter. Även på tantcykel! Känns bra att jag bestämt mig att börja även där! Och är grymt tacksam för att det var racer jag hade så att hjälmen satt på!
Rund är också en form!
13 april, 2014 kl 19:51Herregud vilken upplevelse/händelse….! :-o
Verkligen tur att du klarade dig så bra som du gjorde ändå. Uscha…. :-(
Massor av kramar!
Lisa
13 april, 2014 kl 19:59Tack Anna, du fick mig att plocka fram min fula gamla cykelhjälm. Nu skall jag nog shoppa efter en snygg…..
Anna
14 april, 2014 kl 06:59Jag tycker lätt man kan unna sig den snyggaste! Shoppa på, inget är för snyggt och dyrt för ett helt huvud!
Andreas
13 april, 2014 kl 20:20Ush vad hemskt. :( lite kul om jackan ändå. är man träningsnörd så är man :) Unna dig en ny eller två! De har du förtjänat, först ultran sen detta! God bättring!
johan @ urban cycles
13 april, 2014 kl 20:43Känner igen detta. Skönt att du är vid gott mod ändå!
Hjälmen är alltid på, även med vanliga hojen, efter den gången då ni kom som räddande änglar och tog hand om mig efter min krasch.
Anna
14 april, 2014 kl 07:02Jag ansluter härmed till din och fredriks vurpa-klubb. Och nu när nästan alla varit i backen börjar även Fredrik med hjälm till tantcykeln! Känns jättebra!
johan @ urban cycles
14 april, 2014 kl 08:23Det för alltid något gott med sig. ;)
Iza
13 april, 2014 kl 21:46Krya på dig Anna! Kramar!
Sophia
14 april, 2014 kl 09:19Usch krya på dig! Skönt att du klarade dig skapligt!
Nog trodde jag du hade hjälm alltid, om du bott i min närhet hade jag hojtat ”var har du hjälmen” när du hade passerat mig, pinsam som jag är :-)
Jag ä r som andra, lite larvig med att håret blir platt , men då cyklar jag inte, för att slippa hjälmen :-)
Anna
14 april, 2014 kl 10:04Nej, tyvärr har jag varit jättekorkad. Och jag hade känt mig dum om du hade ropat, för innerst inne hade jag vetat att det var jag som var korkad och inte du. Ändring och bättring utlovas!
petra
14 april, 2014 kl 09:34Oj
En stor varm kram. Krya på dig o snart e du tebax igen.
Anna B
14 april, 2014 kl 11:24massor av krya på och läkningskarma till dig. Dessutom förutsätter jag att din ”egna” sjuksköterska vårdar dig ömt på alla sätt och vis! (Tänker på hon som piskar oss andra, men givetvis hoppas jag att resten av familjen också är extra snälla mot dig!)
Anna
14 april, 2014 kl 15:26Hoppas den där egna sjuksköterskan vet att semlor botar allt ont… :)
beatatjata
14 april, 2014 kl 13:41Tack å lov att du mår bra, under omständigheterna! Ta hand om dig nu!
Och hjälmen… SÅ viktigt på ALLA cyklister. Förstår inte den där skämsgrejen faktiskt. jag är indoktrinerad till max av min pappa hjärnkirurgen. Han åkte runt med sina diabilder (!) när vi var barn och uppmanade skolklasser till att använda hjälm… Så jag skulle aldrig våga cykla utan :-). Det behöver ju inte vara racer och bil, det räcker med helt vanlig cykeltur och våta löv.
Anna
14 april, 2014 kl 15:28Skämsgrejen är helt knäpp. Var glad att du har en pappa som indoktrinerat dig. Min pappa kör utan säkerhetsbälte,men DET har jag inte tagit efter!
ikwood
16 april, 2014 kl 16:17Usch, vilken pärs!! Förstår tacksamheten över hjälmen. Krya på dig!