Tvingade Fredrik att kånka ut spinningcykeln på altanen. Och med vänsterarmen stöttad på trädgårdsstol rev jag av jordens spinningpass. Eller inte. Mer typ spinning pensio-style.
30 minuter lugnt och fint. I alla fall 15. Sen kom svettningen igång. Endorfinerna. Lyckan. Ökade motståndet från pensionär till lite mer vältränad pensionär. Kände andningen. Tänkte att det nog ska lösa sig det här. Om så Fredrik får överbelasningsskador och ryggskott på köpet!
13 Kommentarer
pernillabredolt
22 april, 2014 kl 13:44Wihooo! Bättre än inget och på rätt väg iaf :)
Nina C
22 april, 2014 kl 14:05Ett tips från min kompis som gick i backen förra sommaren; hon vilade sin onda arm på en strykbräda (kompletterad med en extra kudde vid behov) när hon satt på sin trainer.
Krya på dig
Lasse
22 april, 2014 kl 14:25Lägg armen i mitella och sätt den friska handen/armen i centrum på styret. Jag hade en enarmad tjej på mina spinningklasser för något år sedan och hon tyckte det funkade ( även stående pos ).
Löparlisa
22 april, 2014 kl 15:07Åh men vad härligt! Jag känner igen känslan, när man äntligen får uppleva liiiite endorfiner. Och skänt att få vara ute. Det är nog värt lite ryggskott ;)
Ps: Otroligt snygga löpartights från BB förresten. Hamnar på önskelistan!
Gert
22 april, 2014 kl 16:46Roligt att du har kommit igång.Vi håller visst samma takt.Fast din blir ju bättre så småningom.:)
Rund är också en form!
22 april, 2014 kl 17:43Åh vad roligt att kunna träna lite!
Liiiite får han väl ställa upp???? Haha! ;-)
Sarah
22 april, 2014 kl 19:46Fantastiskt!!!
minatraningstajts
22 april, 2014 kl 20:11Älsk på din envishet.
anneliten
22 april, 2014 kl 20:24Härligt! Men hur når du vattenflaskan?
Anna (orka mera)
23 april, 2014 kl 13:09Haha, den behövs inte när man pensionärs-spinnar. Den var mer som utsmyckning :)
Ingmarie
22 april, 2014 kl 21:47haha. Alla sätt är bra utom de dåliga. heja dig!
Staffan
23 april, 2014 kl 07:42Läser ikapp efter semester och förfäras över olyckan men imponeras över din positiva attityd! Det kunde ju går riktigt riktigt illa det där, inte så lite änglavakt att du redan kan vara igång och börja ”träna” om än på pensionärsintensitet!
Maja
23 april, 2014 kl 10:18The only way out is through :-)