Aktuellt

Att arrangera ett lopp

Varje gång man springer ett lopp har man fullt av åsikter efteråt. Ibland har allt flutit, ibland är man bara arg. För att ingenting flöt. Iformloppet i Malmö tjugohundranånting var min värsta upplevelse. Det har jag haft i baktanke när jag nu skulle arrangera eget. Ändå är det som verkar så lätt i teorin, lite mer komplicerat i verkligheten. För ingenting blir ju riktigt som planerat…

image
Förstasidan i Sydsvenskan

07.45. På plats i startområdet 45 minuter innan nummerlappsutdelningen ska öppna. Det borde räcka för att smälla upp ett bord och lägga fram grejerna. Tar fyra minuter så är första person på plats och vill hämta nummerlapp. Rotar i panik upp grejerna. Av ordningen jag planerat är ingenting kvar. Från det att jag lämnar ut hennes lapp tittar jag inte upp ur mina nummerlappspapper förrän två timmar senare. Vi är tre personer som jobbar på högvarv men kön tar aldrig slut. Sju minuter innan start är alla nummerlappar utdelade…  Trots den milslånga kön är ingen irriterad. Stämningen är fantastisk och Stävie visar upp sin soligaste sida.

image

10.05. Får skjuta lite på starten för att nummerlappsutdelningen drog ut på tiden. Fem minuter sena sticker första gänget. Musik i högtalarna. Och ca 25 minuters paus innan folket ska börja droppa in igen. Njuter av stämningen, snicksnackar med alla fantastiska funktionärer.

Caroline är löpande funktionär. Hon har fått paus mellan tältbygge och tältrivning och ska springa banan. Alldeles för snabbt dyker hon upp. Oro i magen. Vad har hänt?  Det visar sig att folk springer fel. Trots en minutiöst noga planerad uppsättning av markeringar har något gått galet. Vi har lånat markeringarna och på en av dem råkar det stå siffran 13. Vi har sagt att man inte ska bry sig om siffror, bara färg, men när de som ska springa 6,5 km får syn på siffran 13, tar de i panik ANDRA HÅLLET. Trots avspärrningar. Kris och panik. Caroline hänger en mössa över skylten för att inte lura fler och hämtar sedan Fredrik med släggan för att slå upp fler skyltar.

image
Johan Reberg in action (foto lånat här)

Förväntar mig en anstormning av arga löpare men alla är bara så glada. Ingen bryr sig om några hundra meter hit eller dit. Folk skrattar när de inser att de sitter inne med segertiden trots att de inte är snabbast. Jag kliar mitt hår över hur det ska gå att sammanställa resultatlistan. Stävie Trail har nämligen inga chip. Bara penna, papper, fyra klock-funktionärer och en klocka.

I mål värmer solen. Och kall blåbärssoppa kanske hade passat bättre än varm. Bullar, bananer och utlottningspriser. Mingel och prat. Och önskemål om favorit i repris.

Kommer hem. Slutkörd men enormt glad. Glad för den mest fantastiska feedback. För stämningen på plats. För alla som hjälpte till som funktionärer. För alla som sprang och delade med sig. För alla 50000 kronor som nu kommer diabetesdrabbade barn till godo.

Sen börjar efterarbetet. Resultatlistan. Fem timmars datorarbete. Vissa osäkerheter reder vi ut med hjälp av den film vi spelat in. Fel-springningarna kan vi inte göra något åt, men vi korrigerar några tider utifrån vad personerna i fråga berättat för oss om sina genvägar. Såklart ingen exakt vetenskap, men det gör inget. För det här var äkta glädje från början till slut.

Tack alla för igår!  Får man sova nu?

10 Kommentarer

  • Svara
    Frida Landgren
    10 mars, 2014 kl 12:49

    Det var fantastiskt roligt att delta så tack så mycket för att ni ordnade med så att man kunde efteranmäla sig, De jag talade med delade alla samma åsikt om hur roligt det var att det dök upp så många människor och vilket trevligt initiativ det var från er sida att hålla i det. Ute i spåret var det underbar stämning, alla joggade/sprang sin takt och släppte fram de som ville komma om, det bästa för mig var när jag sprang om en Team Rynkeby cyklist och jag kunde inte låta bli att klappa honom på ryggen och hälsa för att visa mitt stöd, Det var ett riktigt skönt lopp så tack igen för den skönaste söndagen jag haft på länge! :)

    • Svara
      Anna
      10 mars, 2014 kl 13:38

      Så roligt att läsa dina upplevelser från banan. Där kunde vi ju inte vara med och har egentligen ingen aning hur stämningen var. Så tack för att du delar med dig! Hoppas vi får se dig på startlinjen nästa år!

  • Svara
    Lotta
    10 mars, 2014 kl 12:56

    Det låter jobbigt men härligt! Mycket bra jobbat!!!

  • Svara
    Helena Z
    10 mars, 2014 kl 13:44

    Och där dök visst jag upp på bild :-)
    Lopparrangering kräver så mycket mer än vad de flesta tänker på när de ”bara” springer. Ni gjorde det bra! Filmning är ovärderligt i sådana här sammanhang; det kommer alltid att finnas något som behöver kollas upp. Avundas dig *inte* att sammanställa resultaten – men vet att chip dels kostar några kronor, dels innebär merarbete.
    Första varvet rullade på någorlunda för min del även om det inte gick fort. Tack för hejandet! Andra varvet – tja, jag tog mig runt och i mål :-)
    Ni får gärna köra en repris nästa år!

  • Svara
    Carolin
    10 mars, 2014 kl 13:59

    Kul att det gick så bra för er! Ett grattis passar väl in! :) hade er i tankarna och hade i och för sig vägarna neråt, men bara till Halmstad så det var fortfarande liite för långt bort ;) men verkligen ett jättebra initiativ! Och jag vet hur slitsamt det är och hur mycket mer som kan krångla än man tror efter att ha varit arrangör på hästtävlingar. Så grymt bra jobbat av er! :)

  • Svara
    Rund är också en form!
    10 mars, 2014 kl 18:15

    Övning ger färdighet också, så är det ju. :-)

  • Svara
    Saras träningsblogg
    10 mars, 2014 kl 20:53

    Tycker det låter fantastiskt. Personligt och för en bra sak! BRA JOBBAT!!

  • Svara
    Ingmarie
    10 mars, 2014 kl 21:17

    Jag är säker på att ni gjorde ett strålande jobb från början till slut. Och vilken erfarenhet!
    Alla borde vara funktionär för att fatta bara en smula hur mycket jobb som ligger bakom ett lopp.

  • Svara
    anneliten
    10 mars, 2014 kl 22:37

    Men vad kul! Vilken läsning! Och vad duktigt gjort av er! Gör ni om det?

    Känner lite igen pirr-känslan från min tid som gymnastiktävlingsarrangör – det behövs ju inte mycket för att allt ska braka. Har dock mer minnen av ilska än av glädje från ett sådant tillfälle. Men det är klart – elitgymnaster (eller framför allt deras ledare och föräldrar) är inte samma sak som springande motionärer.

  • Svara
    Kim
    12 mars, 2014 kl 16:37

    Grattis! Jag hoppas som sagt på favorit i repris så att jag får chansen nästa år. :)

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.