(Bilder från i lördags)
Jag hade en oplockad gås med Gran Fondon. Ni vet lördagen som inte blev som den skulle. För lugnt, för långsamt och utan GPS.
Erkänner att jag förmodligen är mest störd i stan, men jag kunde inte leva med min gås. Därför gjorde jag en Mattias. Att göra en Mattias innebär att om man glömmer sin gps helt enkelt får cykla en gång till.
Fast det var inte bara för gps-filen jag cyklade om. Det var lika mycket för att känna känslan av att bli trött. För att ta reda på hur backen ”Lotta på åsen” egentligen känns när man inte vilat sig dit.
13,5 mil solocykling alltså. Forever alone. Utan draghjälp en enda meter. Burrar lite i benen nu. Precis som det ska när man cyklat ett lopp. Ordningen återställd!
11 Kommentarer
Caroline
27 maj, 2013 kl 15:59Shit du e fan bäst!!!!
Anna (orka mera)
27 maj, 2013 kl 22:34Haha, det handlar bara om tvångstankar :)
Linatriathlet
27 maj, 2013 kl 16:26Grymt jobbat!jag älskar solocykling :)
Josefin
27 maj, 2013 kl 17:17haha, grymt jobbat :)
Helena Z
27 maj, 2013 kl 18:27Hur känns Lotta då? :-) Bra jobbat!
Anna (orka mera)
27 maj, 2013 kl 22:34Jotack, hon känns! När man tror man har besegrat henne börjar det liksom!
Saras träningsblogg
27 maj, 2013 kl 21:04Härligt jobbat!! Nu blev jag sugen att ut och svischa på min racer jag med!! Snart lopp för min del på nationaldagen :D
Anna (orka mera)
27 maj, 2013 kl 22:35Lycka till!
Ingmarie
27 maj, 2013 kl 22:30Starkt! Du behöver inte ens nummerlapp för att borra! :)
Rund är också en form!
28 maj, 2013 kl 11:17Haha! Du är galen… I like it! ;-)
Joanna Sörensen
28 maj, 2013 kl 15:06Shit du är galen! :-D