… när man blir andfådd av att skala en apelsin!
… när det bara ligger t-shirts och korta tights överst i träningslådan och man får gräva djupt för att hitta något varmare!
… när tvättmedlet aldrig tar slut
… när man inte kommer ihåg hur sina jeans ser ut men kan känna igen sina mjukisbyxor med ögonbindel på
… när man kommit upp i högkostnadsskydd och går gratis till vårdcentralen
… när man vet exakt vilka tider det är kortast kö till provtagningen på vårdcentralen
… när man kommit över sin träningsabstinens!
Har inte haft så här långt träningsuppehåll på säkert tio år. Abstinensen är över och jag skräms av känslan att kroppen inte automatiskt tänker “VAD SKA JAG TRÄNA IDAG?”, utan faktiskt är ganska nöjd med promenaden mellan skrivbordet och kylskåpet.
Min verklighet har dessutom kommit i kapp mig. Jag börjar sakta gräva upp huvudet ur sanden och tänka de där tankarna jag liksom inte tillåtit mig innan. Tankarna på att ställa in New York. Stanna hemma.
Om 13 minuter ringer jag Springtime. Därefter TryggHansa. Försäkringar är fina ting när ödet vill annorlunda än en själv.
Förmodligen ett annat år…
18 Kommentarer
Miranda
22 oktober, 2012 kl 08:29Jag lider med dig Anna.. Fan!!!!! :(
anneliten
22 oktober, 2012 kl 08:31Trist! Men det kommer fler år.
Jenny
22 oktober, 2012 kl 09:18Åh, men hälsan är viktigast! Stor kram
Daniel
22 oktober, 2012 kl 09:43Tufft beslut och väldigt tråkigt men hälsan går först såklart!
Hoppas du kan springa nästa år istället! Stor styrkekram!!!
Johan
22 oktober, 2012 kl 09:55:’-(. Bara du blir frisk! Träning kommer ju, ingår ju liksom i ditt jobb. :-)
Ingmarie
22 oktober, 2012 kl 10:21Lider med dig. Det finns liksom inga ord som kan trösta och lindra.
Men jag vet att du kommer igen!
Starkare och tuffare än någonsin!
Och du, NY finns kvar och väntar på dig.
KRAM
Fröken Fräken
22 oktober, 2012 kl 11:11Usch så himla trist. Stort krya på och tja, de andra har ju redan sagt det, NY finns där för dig.
minatraningstajts
22 oktober, 2012 kl 12:36Håller med ovan, du kommer att komma igen starkare! Med mer lust och vilja än någonsin. Stor kram och modigt att orka ta beslutet.
Johanna
22 oktober, 2012 kl 14:02Usch vad tråkigt, jag lider med dig. Krya på dig!!!
Johanna
22 oktober, 2012 kl 16:57Känner igen den där känslan av att ha kommit över träningsabstinensen… :(
Trist, trist, trist att du missar New York. Lider verkligen med dig! Krya på dig!!
Kicki
22 oktober, 2012 kl 17:04Bra beslut! Var rädd om dig! Maran återkommer varje år! Kram
Snorkkis
22 oktober, 2012 kl 18:50Så ledsamt. Men att du är så klok och förnuftig nu kommer att göra att du får slita de där träningskläderna så att det osar om det framöver.
Richard J.
22 oktober, 2012 kl 19:08Usch, fy, blä! Inte kul alls. Lider med dig!
Krya på dig, och planera din revansch!
Pernilla
22 oktober, 2012 kl 20:12Fy, din stackare, men snart är du på benen och har glömt/förträngt denna hemska perioden….Krya på dig :-)
Lisa
22 oktober, 2012 kl 22:10TRIST!
Jag gissar att du hört tusentals krya på dig. Men att till skadar väl inte… Krya på dig!
Carina
23 oktober, 2012 kl 08:12Åh så tråkigt! Lider så med dig och hoppas av hela mitt hjärta att du snart piggar på dig!!
annastei
23 oktober, 2012 kl 11:58Näääj! Ingen tröjtvilling alltså? :(
Skippar du hela resan då? Kan ju vara kul med semester i New York ändå, men kan du inte springa kanske det bara är frustrerande…
Anna (orka mera)
23 oktober, 2012 kl 13:12Kan jag inte springa så stannar vi hemma. Vi kan turist-åka till new york när som helst för halva priset. Beslut tar vi i morgon efter min dejt med läkaren!