DNS eller inte? Frågan kvarstår. Men nu har jag i alla fall all information jag behöver om New York marathon. Om utifall att det eventuellt kanske möjligtvis skulle kunna lösa sig med saker och ting. Men jag läser inte så noga. Vill inte inspireras för att sedan bli besviken. Bättre att vara nollställd från början liksom.
Tills jag vet mer om mitt hälsotillstånd gläds jag över all omtanke ni visar mig. Det värmer mitt STORA hjärta. Det är när man får den här feedbacken som man förstår varför man bloggar. Cybervänner är fina grejer. Och ni vanliga vänner också förstås! Kärlek till er.
Nu får jag sluta innan jag börjar gråta igen. Stora hjärtan gör en blödig minsann. Så mycket vet jag.
8 Kommentarer
Jenny
16 oktober, 2012 kl 14:35Åh vad jag hoppas du blir bra nu fort, fort! Kram
Thomas
16 oktober, 2012 kl 15:22Men Anna??
… Bamsekram!
Marie
16 oktober, 2012 kl 17:44Håller tummarna för att du ska kunna springa, men hoppas samtidigt att du får hinna träna innan så du gör dittlivs lopp också!
Ousa
16 oktober, 2012 kl 19:53Håller tummarna för att du blir bra och kan återgå till det du älskar mest. Massa Styrkekramar
malingerdle
16 oktober, 2012 kl 21:32Jag håller alla mina tummar för dig! Krya på dig!
Ingmarie
16 oktober, 2012 kl 21:56Gråt! Men torka sen tårarna, knyt näven i fickan och blicka framåt!
Mot ljuset! För det finns där Anna. Jag lovar! KRAM
Linnéa Gaseb
17 oktober, 2012 kl 00:37Varje ggn jag ens försöker tycka synd om mig och mitt dumma löparknä tänker jag på dig och NYM. Jag håller alla tummar och lämmar man ska och hoppas så det knakar att du får komma iväg.
Kramar i massor från ett regnigt höst Göteborg, Linnéa
Josefin
17 oktober, 2012 kl 13:25Hej, hittade just din blogg och blev så berörd av de senaste inläggen. Håller alla fingrar jag kan för att du ska bli frisk snart, och tårna för att du ska bli det innan NY.