Och plötsligt kände jag mig gammal…

Photo 2012-09-06 12 57 05 (HDR)

Fr om nästa år för evigt dömd till low-impact aerobic och promenader. Så att mina gamla leder orkar och så att jag kan förbränna “ett stort antal kalorier”.  Vilken lycka. Det är nästan så man längtar till att bli 40!

Saxat från den fantastiska (ehhh..) tidningen Kroppsnytt som jag hittade på gymmet. I samma tidning där man förövrigt också kan läsa att det är mycket bättre att hoppa hopprep än att springa. “Endast 10 minuter hoppning är likvärdigt med att springa ca 1.6 km”. Vet inte hur fort redaktionen på kroppsnytt springer men personligen hinner jag 1,6 km på kortare tid än 10 minuter… Effektivt och bra.

Men löpning är farligt. Det vet ju alla.

Tur att jag får leva farligt ett helt år till (och 51 dagar…)!

11 thoughts on “Och plötsligt kände jag mig gammal…

  1. Jodå! Löpning är livfarligt. Man kan ju få hjärtstillestånd och dö, för det är faktiskt folk som har fått! Sedan så blir man för smal och det kan inte vara hälsosamt det heller….
    Står ju i o f s inte hur snabbt de hoppar rep heller, väl?

  2. Långdistanslöpning är väl ganska low impact ändå? Och 10 min hopprep är fruktansvärt dödstråkigt så av den anledningen lär jag inte bli 40 ens.

  3. Men snälla värld, människa, du har sprungit runt Fuerteventura i sommar – och kanske sprungit ännu mer än så – du har ju levt livsfarligt! (fast det kanske bara är lite farligt så länge man är “38 something”…)

  4. Men snälla värld, människa, du har sprungit runt Fuerteventura i sommar – och kanske sprungit ännu mer än så – du har ju levt livsfarligt! (fast det kanske bara är liiite farligt så länge man är “38 something”…)

  5. Löpning livsfarligt.Då hade jag gått hädan för länge sedan.Inte är jag smal heller.Men för säkerhets skull skulle jag kanske hoppa över löprundan idag.Inte vågar jag hoppa rep heller.Då klagar nog grannarna under på att tavlorna ramlar ner.

Leave a Reply