Fick gårdagens löprunda förstörd av tre snorungar på cykel…
De cyklar bakom mig och pratar på ett språk jag inte förstår. De skrattar. Cyklar om mig och lägger sig precis framför mig, i knapp styrfart. Får springa in i rabatter och buskage för att komma förbi. De fortsätter prata och skratta. Utan att förstå ett ord vet jag att de har roligt åt mig.
Blir stressad och ökar takten. De slö-cyklar bakom, bredvid och framför. Hindrar min väg och stör min rytm. Blir arg på mig själv att jag låter mig stressas av tre snorungar, varav den yngsta i samma ålder som min minsta tjej.
Springer omvägar och tvära krokar, men de följer efter. Till sist kommer ett mötande gäng killar på cykel. Nästlar mig in mellan dem. De tre huliganerna gör ett försök att följa efter, sen hör jag ett skrik och en tvärbroms. Möjligen också en krasch.
Vänder mig inte om. Tänker att de liksom förtjänar det. Fast så här dagen efter skäms jag lite över min tanke. De var ju inte så gamla…
Förövrigt var det ett bra sätt att förvandla en slöjogg till en snabbdistans!
11 Kommentarer
Jenny
27 juni, 2012 kl 17:00Rätt irriterande men som du sa blev det en snabbdistans och det är ju alltid bra! Är foten bra nu?
Anna (orka mera)
28 juni, 2012 kl 07:31Där jag hade ont innan känns inget nu! Däremot känner jag mig lite trött i fotlederna/hälsenorna lite överallt. Inte ont, men trött…
Ingmarie
27 juni, 2012 kl 22:45Låter som om deras föräldrar behöver gå en uppfostringskurs…
a
27 juni, 2012 kl 23:08Du ser, man kan se något positivt i allt. Men var fan var detta? Att de ens händer i en sån håla.
Anna (orka mera)
28 juni, 2012 kl 07:32Kvarngatan. Hela vägen från bron till Rinnebäck ända till ICA… Tur det var lättsprunget :)
Jona
27 juni, 2012 kl 23:34Ha ha, pensionärsvarning på den Anna! Jag tycker det låter rätt kul faktiskt…. Snorungar är vår framtid, kunde varit jag du o jag för några år sedan ;-)
Anna (orka mera)
28 juni, 2012 kl 07:34Min dotter tycker man blir tant efter 30, så då kan man väl få vara pensionär vid 38 :) Det hade varit roligt om jag upplevt dem som busiga och pilimariska, nu kändes de faktiskt lite hotfulla…
Uppochhoppa
27 juni, 2012 kl 23:51Trist grej, men kanske lärde de sig en läxa utan att du behövde ta fighten. En annan grej vore ju att du utmanat dem på en riktig sväng i cykelmundering. Lycka till att hänga på då liksom!
Anna (orka mera)
28 juni, 2012 kl 07:35Hade planer på att springa i från dem i en väntande uppförsbacke… men hann inte så långt! Och tur var väl det, för då hade jag väl fått hjärtsnörp på kuppen…
Sarah
29 juni, 2012 kl 11:22Men asså… kunde du inte ryta lite åt dem?
Carina
30 juni, 2012 kl 23:45Hmm, vilka busungar, men jag kan förstå irritationen!!!