Riktiga löpare återhämtningsjoggar. Fast innan dess har de förstås både sprungit en massa och joggat ner.
Jag är dålig både på att jogga ner och att återhämtningsjogga. Det som borde vara nerjogg blir allt som oftast den snabbaste delen av passet. Då jag liksom fått igång motorn och i jakt efter en sekunds snabbare kilometertid pressar på lite extra. Då jag gasar förbi grannarnas fönster -med fartränder efter skorna – och slutligen tvärnitar vid brevlådan.
Riktiga löpare joggar ner efter sina lopp. Jag sätter mig på marken och vill röra så få kroppsdelar som möjligt. T om stretching är överkurs, jag vill bara vara.
När kroppen känns sliten återhämtningsjoggar den riktiga löparen. För mig tar det emot. Idag är en sån dag. Är trött i vader och framsida underben och är inte det minsta sugen på att belasta dem. Därför blir jag så glad när jag läser i boken Smart marathontraining att det inte finns någon återhämtningsjogg. Att löpning per definition aldrig kan vara återhämtande. Det sliter oavsett.
Då känns det lite bättre att pilla naveln. Fast egentligen vet jag att lite cirkulation gör susen. Den där cykelrundan skulle verkligen sitta som en smäck. Men jag har post-portugal-depression och vill inte gå ut.
Pillar vidare i naveln och konstaterar att massage också ger cirkulation. Måste bara hitta någon frivillig!!! (Eller mutbar!). DET blir dagens utmaning!
Vad gör du med dina slitna ben?
16 Kommentarer
Västgötskan
18 mars, 2012 kl 18:18Uppvärmning och stretcha brukar jag faktiskt göra. Däremot nerjogg, nope inte här heller… (Men så har jag inte så högt tempo över lag. Lägre så stannar klockorna). Hihi! :-D
Linda
18 mars, 2012 kl 18:33Haha jag känner verkligen igen mig i det du beskriver, fartökning den sista sträckan för att öka på kilometertiden ytterligare. Att återhämtningsjogga har nog aldrig inträffat under mina löpturer men det kanske vore på tiden att börja:-p
fitnesscoachen
18 mars, 2012 kl 19:06Jag älskar att återhämtningsjogga! Däremot är jag dålig på att varva ner, iaf löpandes. Brukar gå några varv runt huset efter jag stängt av klockan. Annars förstör jag ju snittempot.. ;)
A
18 mars, 2012 kl 19:56Också dålig på nedvarvning. Uppvärming med, första km blir nästan alltid den snabbaste.
”Återhämtnigsjoggar” 1 ggn i veckan, tidigare 2 men som sagt sliter de oavsett så vilar en dag extra numera då de blev för jobbigt.
Sara
18 mars, 2012 kl 20:47Jogga ner efter lopp eller hårdare löppass brukar jag göra. Däremot skippar jag återhämtningsjogg. Jag springer ju begränsat och då vill jag banne mig inte lägga mina dyrbara kilometrar i löpskorna på återhämtningsjogg!
Andréa
18 mars, 2012 kl 20:47Så jag är en nästan riktig löpare alltså? :) Fast jag återhämtningsjoggar inte jätteofta. Däremot går alla lättdistanspass väldigt sakta så det kanske räknas. Joggar ner gör jag dock alltid. Stretching, oftast. Men jag måste medge att jag blivit sämre på det… :)
Johan
18 mars, 2012 kl 20:53Det är ju inte svårare än att du pustar ut lite och sedan springer en lugn runda runt kvarteret eller två…. :-)
Anna (orka mera)
18 mars, 2012 kl 21:18Västgötskan – jag stretchar efter vanliga rundorna. Det är efter loppen jag strejkar. Då har jag liksom gjort mitt :)
Linda – nej, det är viktigt det där med siffrorna på klockan! Vilken nörd man är :)
Fitnesscoachen – haha, jag är likadan. Men varvet runt huset var ju smart, ska testa det nästa gång :)
A – oj, min första km går alltid supersakta, men känns lika snabb/jobbig (jobbigare) som de andra.
Sara – så tänker jag också. Återhämtar mig på spinningcykeln istället. Fast idag blev det soffan :)
Andréa – Det verkar nästan så :)
Johan – fast då måste jag stanna klockan. Och starta en ny runda. Så jag inte missar några meter på funbeat :)
anneliten
18 mars, 2012 kl 21:50Du har väl foam rollers och grejer? Då kan du ju massera dig själv. Inte riktigt samma sak, men näst bäst.
Känner verkligen igen det där med att inte kunna jogga ner. Återhämtningsjoggar gör jag nästan aldrig.
Malin
18 mars, 2012 kl 22:05Haha, oj vad jag känner igen mig!
Jag är
1. Långsammast i början, men ej medvetet, bara ouppvärmd…
2. Ökar på slutet för att spurta fram till porten
3. Stretchar, kanske, några minuter… Och sen träningsvärk i vaderna i ett antal dagar efter
Idag avslutade jag dock löprundan med att pressa upp för en BRANT backe, stoppade klockan, pustade. Joggade sedan hem med klockan igång igen… :D
Undviker dock jogg om benen känns slitna. Promenad eller liknande är trevligt… :)
Ingmarie
19 mars, 2012 kl 03:48Kommer i håg det där från Sydkustloppet. ;-) vattenlöpning, simning (allt i bassäng är bra pga trycket), spinning, benen i högläge (minst 10 min) extra magnesium, extra sömn, lätt jogg och bra mat. :-)
Det värsta man kan göra är nog att göra ingenting.
A
19 mars, 2012 kl 07:12Så fick man mjöl på sin kvarn för att bygga en pool då! Tack Ingmarie!
Johan
19 mars, 2012 kl 12:07:-) Ja och? Hur många sek tar det att starta en ny runda? :-)
Se det som extra meter till Funbeat. ;-)
Anna (orka mera)
19 mars, 2012 kl 12:51Anneliten – jo det har du rätt i. Men som sagt, det är inte riktigt samma sak…
Malin – ah, vad duktigt! Ska också prova det…
Ingmarie – Mmmm. Fast man blir ju blöt i vatten… och det är kallt….. då spinnar jag hellre (lika blött men varmt blött :))
A – bygg på!
Johan – du är smart du :) Ska prova det nästa gång!
Ingmarie
20 mars, 2012 kl 06:17Kallt? Jag menar inte att du ska bada i havet! Inte ens en sjö. Det finns uppvärmda inomhusbad du vet. ;-)
Anna (orka mera)
20 mars, 2012 kl 14:48Ingmarie -fast dom har aldrig vett att värma upp dem till mina badtemperaturer… Under 28 fryser jag… :)