Spinning är per definition ganska enformigt. Som jag skrev tidigare finns inga roliga övningar att ta till. Inga coola moves. Om du som deltagare ska bli inspirerad beror till 100% på instruktören, upplägget och musiken.
Det gäller att välja rätt knapp att trycka på. Säga de där orden som får en gnista att tändas hos deltagaren. Vad är det är är högst individuellt, alla går vi igång på olika saker. Vissa vill ha tjo och tjim, andra vill ha små väl valda ord, som kryper in i sinnet, tänder en en eld och exploderar.
Som instruktörer vill jag dela känslan med mina deltagarna. Orden kommer inte spontant om jag inte befinner mig i samma värld, i samma upplevelse.
Därför blev det grymt svårt igår. Tillbakahållen av en envis förkylning och på en intensitet knappt över svettgränsen upplevde jag den yttersta utmaningen i att förmedla pepp med trovärdighet. Det kändes som om taket aldrig riktigt lyfte. Att deltagaren smygåkte med mig istället för att riva sina barriärer och spränga nya gränser.
Pulstavlan visade dock annat och visst såg de trötta ut efteråt. Men ändå. Min känsla fanns inte där. Nu är jag trött på att vara sjuk, nu vill jag rocka igen!
(Och nu kommer vän av ordning fråga sig varför jag inte vickade bort passet… Svaret är att hela spinning-staben är sjuk. Det finns en nackdel att åka på Nikekonvent och trängas i ett mikroskopiskt vandrarhemsrum tillsammans!)
6 Kommentarer
Västgötskan
15 februari, 2012 kl 15:13Jag är nog en tacksam spinningdeltagare då, för jag KAN inte låta bli att ge järnet. Fusk/tillbakahållande, vad är det… ;-)
anneliten
15 februari, 2012 kl 16:15I mikroskopiskt vandrarhemsrum vandrar mikroberna…
Richard
15 februari, 2012 kl 22:24Känner igen känslan på pricken! Men jag tror att motionärerna är tacksamma att passet blev av i alla fall. Så har de i alla fall sagt till mig när jag lett pass trots att jag varit krasslig.
Hmm, man borde uppfinna något antikrassligmedel. :)
A
16 februari, 2012 kl 08:03Sjunga med är det värsta en instruktör kan göra.
Carina
16 februari, 2012 kl 13:43Låter som ett jobbigt läge men som sagt, tror nog att de var glada att det inte blev inställt. Och de körd ju på enligt tavlan!
Anna (orka mera)
16 februari, 2012 kl 14:41Västgötskan – härlig inställning!
Anneliten – dom inte bara vandrade, dom ANFÖLL!!!
Richard – såklart. Inställda pass är ju värstaste värsta. Det måste vara bättre med en instruktör som smyger. Men det där antikrassligmedlet kan du ta och uppfinna, jag lovar att köpa det när du är klar!
A – det lär inte hända hos mig. Sjunger inte ens i duschen. Vill ju inte få omgivningens öron att trilla av och dö!
Carina – jajamen, de skötte sig fint ändå. Ikväll är det dags igen. Hoppas kunna ta i lite mer! Känner mig faktiskt rätt ok nu!