Självförtroendet knäckt

Det började när jag cyklade hem från jobbet häromdagen.

Hör att någon kommer cyklandes bakom mig och ökar takten. Vill ju inte bli omcyklad. Känner pulsen öka och hur andhämtningen blir tyngre. Det rasslar fortfarande cykelkedja bakom mig och ljudet kommer allt närmre. Ökar lite till men klarar inte att hålla undan. Cykeln och dess ägare glider förbi.

Hade det varit en 25-årig vältränad cyklist hade jag trampat vidare med självförtroendet i behåll. Men det var det inte. Hon var max 14. Lönnfet. Med tantcykel och cykelkorg. Och dessutom en kasse på styret. Hur gick det till?

Sen går det bara utför.

Body Combat igår. Känner mig apcool. Blänger mig själv i spegeln medan jag riktar ett slag mitt mellan ögonen. PANG. Får små leenden från instruktörerna som gör mig lite nervös. Jag ser kanske inte så cool ut ändå. Efteråt kommer domen. De kallar mig SÖT!

“Du är så söt när du slåss”

Söt och utan cykelförmåga. Var ska detta sluta?

IMG_4660
Vaddå söt? Jag blir ju rädd för mig själv…

12 Kommentarer

  • Svara
    Ulrika
    5 januari, 2012 kl 15:29

    Söt eller inte, jag bli supersugen på att träna body combat när jag ser bilden. Go girl!

  • Svara
    Suzan
    5 januari, 2012 kl 16:25

    Hahaha… kul jämförelse med cykelfettot ;)

  • Svara
    Lisa
    5 januari, 2012 kl 21:59

    Ser svettigt ut, och tufft! (och du ser minsann skräckinjagande ut…)

  • Svara
    Jona
    5 januari, 2012 kl 22:10

    Du är hur cool som helst! Hur blev det btw, ses vi på Fuerteventura?

  • Svara
    Anna (orka mera)
    5 januari, 2012 kl 23:40

    Ulrika – ja det är grymt roligt! Man får utlopp för alla sina aggressioner :)

    Suzan – jo det var lite knäckande…

    Lisa – det är svettigt och tufft och hur kul som helst!

    Jona – vi åker på måndag. När åker du?

  • Svara
    Mats
    6 januari, 2012 kl 01:21

    Vilken blick! Dig vill man inte möta i en mörk gränd..

  • Svara
    Lisa
    6 januari, 2012 kl 16:59

    Är du säker på att det inte var en el-cykel som cyklade förbi? Det brukar jag intala mig när jag råkar ut för liknande situationer. =)

  • Svara
    SuperSHEro
    6 januari, 2012 kl 23:07

    haha knäckande! :)

  • Svara
    Anna (orka mera)
    7 januari, 2012 kl 23:28

    Mats – fast vänta till hoppsa-stegen kommer, då ser jag inte lika farlig ut :)

    Lisa – måste ha varit det… jag intalar mig det!

    SuperSHEro – mmmm.

  • Svara
    emma-isabella
    8 januari, 2012 kl 02:01

    Hihi ler när jag läser detta!! Hon hade kankse en elcykel? ;)
    kram

  • Svara
    Ingmarie
    8 januari, 2012 kl 06:14

    Det där händer mig alltid! Inbillar mig att de har sån där elmotor…

  • Svara
    Lisi
    14 januari, 2012 kl 11:51

    Haha jag har råkat ut för detta i en uppförsbacke! Det visade sig att det var min kollega och hon avslöjade sen att hon hade motor på cykeln :)

  • Kommentera