Playitas– revanschen!

Bootcamp. Vilken fantastisk uppfinning. Som att bli barn på nytt. Crawla i sanden, krypa under varandra. Rejsa ner och doppa händerna i vattnet och dö i motlutet på vägen tillbaka, när fötterna bara sjunker djupare och djupare ner i sanden. Hoppa upp för höga kanter, riva sår på en eller annan armbåge, tävla. På liv och död. Underbart.

Efter en lekfull start på dagen (som tyvärr inte var riktigt så jobbig som jag önskat pga mycket väntetid) var det dags för årets första cykelrunda.

Förra året gick det så här. Dvs dåligt! Då hade jag sprungit slut på mina ben och det fanns inte mycket krafter kvar att uppbringa på resans näst sista dag. Jag hatade varje meter.

Idag blev det revansch. Pigga ben. Inte ens stormvindarna Allan kunde stoppa mig. Jag bara räckte ut tungan och mjölade på. Backe upp och backe ner.

Kortärmat och kortbenat. Cykling när den är som bäst!

Nu laddar jag om för en ny rolig dag. I morgon är det spring-benen som ska luftas!