Som sig bör kommer här en sammanfattning av det gångna året, 2011 – skadornas år!
Januari:
Startar året på bästa sätt, 24 grader och sol på Playitas. Backig löpning, yoga i soluppgången och stretchpass under solen. Kanske lite för mycket av den backiga löpningen, för bakslaget lät inte vänta på sig – ONT i höften!
Februari:
I februari hände verkligen ingenting värt att rapportera. Kastades mellan höftont och förkylnings-snuva. Med ett höft-ont som hindrade en vanlig shoppingrunda, var det inte konstigt att jag oroade mig i mängder för att inte kunna springa i Portugal en månad senare…
Mars:
Jag hade inte behövt oroa mig. I Portugal ger höft-ontet upp. Plötsligt kan jag springa precis som vanligt. Ingen är mer förvånad än jag. Som längst 40 km utan någon som helst protest. 31 km i full fräs tackar höften inte heller nej till.
Benen funkar men i huvudet är det mycket som snurrar. Under mars bestämmer jag mig för att sluta på mitt gamla gym och testa nytt. Grubblar mig sömnlös.
April:
River av årets första lopp med en stukad fot som resultat. Vinner tantklassen men har svårt att glädjas med en fot stor som en fotboll. Två veckor senare firar jag valborgsmässoafton med en halvmara på sydkusten. Stukar om foten i en vätskekontroll men stapplar vidare mot en andra plats. Någon pall fick man dock inte stå på…
Maj:
I maj knyter jag skosnören på Lundaloppet och leker fågelskrämma i Springtimes fula t-shirt en vecka senare. Värsta bästa fart-boosten inför Stockholm marathon som väntar i slutet på månaden.
I Stockholm persar jag med 7 minuter efter ett fantastiskt lopp. Intet ont anande om vad som väntar…
Juni:
Två veckor efter Stockholm springer jag backar i bokskogen i gott sällskap. Efter halva dagen ger sig löparknät till känna. Jag blåser stort alarm redan dagen efter och ägnar resten av månaden åt cykling och TESTLÖPNING. Bara för att konstatera att det inte funkar…
Juli:
Åker till Umeå och tröttnar på mitt liv som invalid. I brist på annan träning blir jag hittar jag på egen. Roddbåt och däck-dragning var höjdpunkterna.
Augusti:
Sätter den definitiva spiken i kistan på mitt löpande. Prinsens minne i kortform (10 km) är tillräckligt för att sätta tokstopp på allt vad löpning heter. Jag kan knappt ens gå på ett par veckor.
September:
Lidingöloppet ställs in och ersätts av Lidingöpromenad 30 k. Långtråkigt som attan och faktiskt ganska ont i knät de sista 12. Men ibland är man mer tjurig än smart. Kompenserar med att gå på löpclinic dagen efter för att lära mig springa rätt.
Oktober:
Tragglar på med Pose, men kommer ingen vart. Det är svårt att lära gamla hundar sitta och ännu svårare att lära gamla hällöpare komma upp på framfoten. Men skam den som ger sig. Kommer igång på riktigt med yogan och yogar flitigt varje dag. Allt för att skrämma iväg mitt puckade löparknä! Börjar dessutom experimentera med raw food. Smaskigt och spännande!
November:
Något flyger i mig och jag tackar ja till en startplats i cykelvasan 2012. Utan cykel och med en grym rädsla för att ramla på en rot. I nästa års årssammanfattning får vi se om jag kom levande ut på andra sidan…
December:
Knät börjar ge med sig. Jag upplever runners high i regnet. Jag shoppar nya skor. Blickar framåt. Laddar för ett skadefritt 2012. Tycker liksom jag är värd det…
10 Kommentarer
Daniel
20 december, 2011 kl 18:40Du har verkligen haft ett tufft år med alla skador. Hoppas nästa år blir bättre och jag tror faktiskt det kan starta riktigt bra med nya skor och allt. Har själv sprungit skadefritt i dom där skorna i över två år nu :D peppar peppar!
Jag ska försöka ordna den där prispallen till nästa gång… ;)
Anna
20 december, 2011 kl 20:58Ser fram emot att följa dig under ditt skadefria år 2012! Gör dig gärna sällskap. I bokskogen/Torup (juni) skadade jag min fot och har haft rehab sedan dess. Än är den inte 100% bra och tror inte den blir det heller. Men jag ger inte upp utan hoppas på ett lopp eller två 2012. Ses!
Snorkkis
20 december, 2011 kl 21:182011 har varit ett prövande löparår för dig. Är säker på att du entrar 2012 mycket mycket stark!
Träningsglädje
20 december, 2011 kl 21:21förstår skadefrustrationen, men skönt att du har gjort det i år så kan du skippa det under nästa!
Lisa
20 december, 2011 kl 22:462011 var verkligen skadornas år! För mig ocså. Men du har kommit mkt längre på vägen tillbaka, 2012 bli bra! :)
Sara
20 december, 2011 kl 22:50Jag skriver under på den rubriken! Men 2012 är vårt år Anna!
Nina
21 december, 2011 kl 14:21Hoppas att ditt 2012 blir ett skadefritt år!
Däckdragningsbilden är helhärlig:)
Anna (orka mera)
21 december, 2011 kl 15:02Daniel – haha gör inte det, för jag lär ju inte få stå på den i alla fall :)
Anna – sälle låter härligt! Vi får komma tillbaka till bokskogen och få revansch på den! Ser framemot ett skadefritt nästa år för oss båda!
Snorkkis – hoppas du har rätt! Jag är revansch-sugen och kommer göra allt för att inte skadorna ska komma åt mig!
Träningsglädje – precis. Jag har liksom gjort den skadegrejen nu, den känns sååå 2011.
Lisa – du är snart där du med. 2012 ska bli bra. För oss båda.
Sara – Eller hur!!!
Nina – haha, dra däck var riktigt kul. Det borde man göra oftare!
Träningsglädje –
Ingmarie
21 december, 2011 kl 20:122012 kommer att bli ett höjdarår! :-)
Ann
27 december, 2011 kl 19:19Nä, det var nåt farligt i luften hela jäkla 2011 tycker jag, ett rätt så sugigt år. 2012 kommer bli grymt för oss!! Heja du och god fortsättning!