Varför en trettio-kilometers löprunda hade varit perfekt…

Fredag kväll firas på tåget. Har precis avnjutit en räksallad från Seven Eleven. Höll på att sätta i halsen när jag såg att salladen innehöll 133 kcal. Hur tänkte de nu??? Vem käkar 133 kcal och liksom överlever? Som tur var hade jag med mig min obligatoriska nötpåse modell STOR så efter att ha knaprat konstant i en halvtimme börjar nu mättnaden infinna sig…

DSC00844

Anyway. Jag behöver springa. Typ 30 kilometer. Inte för att jag nödvändigtvis behöver förbränna mina 133 kcal utan av helt andra orsaker:

1) Jag har abstinens! 45 minuters träning sen i måndags och mina ben har överskottsenergi. De vill SPRINGA. De skulle kunna tänka sig annan träning också men de vill göra det LÄNGE. Och det finns inga pass som pågår i flera timmar. Jag. Måste. Springa.

2) Jag behöver sortera mina tankar. Efter två dagars korvstoppning behöver jag en rejäl långpanna för att smälta intrycken, lagra in i minnet och tänka ut smarta planer inför framtiden.

3) Jag vill testa mina sprillans nya löpkläder från Craft. De är alldeles för fina för att ligga i lådan och skräpa. (JA, det är därför jag ibland har dom på jobbet…).

Sådär. Nu har jag drömt färdigt. Dags att återgå till verkligheten.

Min tid kommer. Och då ska jag springa tills klockorna stannar. Frågor på det?

11 Kommentarer

  • Svara
    Johanna
    14 oktober, 2011 kl 19:46

    Förstår precis hur det känns. Hoppas du får ut lite av energin på någon annan typ av träning i helgen.

  • Svara
    Jonna
    14 oktober, 2011 kl 20:04

    Jag är alldeles säker på att du kommer att springa längre, bättre och mer än någonsin när ditt jäkla löparknä är väck en gång för alla!

  • Svara
    Annoula
    14 oktober, 2011 kl 20:16

    Ligger med gipsad fot och kan endast ta mig fram med kryckor. Så jag förstår preciiiiis!

  • Svara
    LL
    14 oktober, 2011 kl 20:21

    Nej! Inga frågor. Ut och spring! Däremot så är jag nästan tvärtom med nya löparkläder. Blir liksom rädd för att slita ut dom. Eller nått. Fast det är väl bra för då kan man ju köpa nya igen! :-)

  • Svara
    Sara
    14 oktober, 2011 kl 21:16

    Instämmer! Idag har jag stirrat på Posthuset från cykelsadeln ännu en gång. Men jag vill ju ut! Ut, ut, ut i det fins höstvädret och min älskade skog. Så imorgon sätter jag mig på cyklen och cyklar TILL skogen.

  • Svara
    Pernilla
    14 oktober, 2011 kl 21:51

    Jag är säker på att du snart kutar lika snabbt och lätt som tidigare!!! Tänk vilken kanonmara du gjorde!! Förhoppningsvis så försvinner bara det onda när som helst!! Jag lider med dig, det är värsta straffet att inte få komma ut och rastas rejält! ;))

  • Svara
    Annas löparknä
    14 oktober, 2011 kl 22:13

    Du slipper mig snart, håll ut!!!

  • Svara
    Lotta
    14 oktober, 2011 kl 22:52

    snart, Anna, snart! (både du och jag!) inga frågor alls bara en dos tålamod mellan sammanbitna tänder.

  • Svara
    Lisa
    15 oktober, 2011 kl 11:01

    Jag skriver under på ALLT i detta inlägg. Mina lungor vill ha frisk luft!

  • Svara
    Anna (orka mera)
    15 oktober, 2011 kl 23:06

    Johanna – 67 km cykel gjorde susen för friskluftsabstinensen! Nu mår jag gott :)

    Jonna – hoppas du har rätt!!

    Annoula – nej hjälp vad hemskt! Ännu värre ju! Krya på dig!

    LL – men jag kan ju inte …

    Sara – lät som en bra plan! Hoppas du fick en fantastisk dag!

    Pernilla – ja man får glädjas åt den! Även om den förmodligen är orsaken till att jag sitter här :)

    Löparknät – hej där! Kul att höra från dig knät. Men nu ser jag helst att du försvinner :)

    Lotta – snart Lotta snart!!!!

    Lisa – ja visst blir man galen utan frisk luft! Speciellt i detta underbara väder!

  • Svara
    Daniel
    16 oktober, 2011 kl 10:54

    Ser ju ut som backen på Romeleåsen!? :) Håller tummarna att du får springa där snart!

  • Kommentera