Aktuellt

38 års matvanor

Man kan förledas att tro att jag alltid har brytt mig om kosten. Så är inte fallet. Jag har haft mina tider då matens syfte bara varit att mätta. Inte för att ge näring eller ge smakupplevelse.

Så här har min resa varit:

0-19 år. Bodde hemma. Åt familjens mat. Plus hemmabakade kakor från frysen. I massor. Den mat som bjöds var ganska mycket husman. Favoriten var renskav, potatis och gelé. Grönsaker definierades som isbergssallad, tomat och gurka. Någon enstaka gång fick vi sparris på burk. Ni vet Gröna Jätten. Sladdrigt och läskigt. Tog lång tid innan jag vågade mig på sparris sen. Andra klassiker på menyn: spaghetti och köttfärssås, kroppkakor, pannkakor (med hemmagjord sylt och grädde, eller ännu hellre smör och socker).  Smält kalvsylta med potatis åt vi också en del, tillsammans med rödbetor på burk. Och fiskpinnar och älgkött – dock inte samtidigt… Drack varken saft eller läsk (har aldrig tyckt om!) men älskade ostkrokar (ja, det heter så i Norrland).

När jag var 19 flyttade jag hemifrån och gick över på fildieten. Jag åt fil och müsli till frukost och middag. Till lunch åt jag PLOPP. Jättegott. När jag någon gång skulle spexa till det med lagad mat blev det Uncle Bens och ris. Eller spaghetti och ketchup.

Flyttade till Lund ett år senare och började plugga. Då bytte jag ut Plopp-lunchen mot baguette med rödbetssallad på skolans cafeteria.  Efterrätt: Delicatoboll.  Filen till frukost och middag hängde dock med rätt länge.

1996 fick jag för mig att jag skulle äta nyttigt och vi började experimentera med couscous och hirs. Men det där nyttiga gick i vågor, och när första dottern uppehöll oss på nätterna några år senare blev “pizza på golvet” ett begrepp. Billys pizza. Nattetid. På golvet i köket.

2002 blev vi vegetarianer för en stund. I två månader höll vi ut innan kocken bröt benet och hamnade en vecka på sjukhus…  Då gav jag upp och återgick till vanlig mat.

2003 föddes minsta tjejen och det var dags att ta tag i livet på riktigt. Här började vi med den matfilosofi vi har idag. Inga förbud, stor variation. Mycket grönsaker, baljväxter, kyckling och fisk. Ekologiskt så länge plånboken tillåter. Och lite extra lyxigt på fredag kväll och lördag. Så enkelt att det har funkat i 8 år.

Och jag saknar varken pizzan på golvet eller plopp-lunchen!

10 Kommentarer

  • Svara
    Träningen och livet
    17 oktober, 2011 kl 12:30

    Det är tur att man lär sig hela livet. De där Uncle Ben såserna levde jag på under studietiden!

  • Svara
    Desirée
    17 oktober, 2011 kl 14:42

    Ja det är tur man utvecklas och lär sig mer och mer :) Själv levde jag på pasta och pesto då jag flyttade hemifrån under gymnasiet.

  • Svara
    Anna (orka mera)
    17 oktober, 2011 kl 15:26

    Träningen och livet – eller hur? Sen finns ju alltid risken att man om några år skrattar åt hur man äter nu….

    Desirée – fast pesto är ju himla gott…. mycket godare än uncle bens :)

  • Svara
    Camilla
    17 oktober, 2011 kl 16:38

    Hej Anna,
    Och tack för en härlig blogg. Har nyligen hittat hit och inspireras massor av din motivation bl.a. Har nyligen också tagit itu med träningen efter många års paus. Är inte helt där än, men working on it. Så skönt att höra att du också haft dina perioder i livet, när du inte alltid varit lika nyttig med maten:) Skämt åsido, vet inte om du haft några fina recept också eller om det är något du vill dela med dig av? Har inspiration på att hitta något nytt, som är både gott och nyttigt (och som barnen också gillar;).

    Hur ser din träningshistoria ut då? Har du alltid tränat massor, eller är det något som kommit efter hand?

    Hälsn.
    Camilla

  • Svara
    Anna (orka mera)
    17 oktober, 2011 kl 22:23

    Camilla – hej och välkommen hit! Om du tittar under recept hittar du några av mina favoriter. Har publicerat fler men kategoriseringen försvann när jag bytte blogg… anyway, det kommer fler så småningom, så håll till godo!

    Min träningsbakgrund är lite varierande. Ups and downs liksom. Men sedan 2004 bara ups! Instruktör sedan 1998 och började löpträna lite mer på riktigt 2005 då jag deltog i mitt första millopp. Sen blev jag distansblind och har bara ökat distanserna efter hand. Sprang min första mara 2008 och det har blivit totalt 3 sånna. Gillar även ultralöpning i olika former och har provat allt från 61 km terräng till 8×10 km intervaller inom ett dygn. Ungefär så :)

  • Svara
    katjat
    17 oktober, 2011 kl 22:39

    Ack ja. Delicatobollen. De fanns för en femma i automaten i norra paviljongerna dit Ume universitet hade stuvat undan sina arkeologi- och psykologistudenter i början av nittitalet. Jag behöver väl inte säga att jag hade en ohelig allians med båda två.Testade ivrigt delicatobollen. Och psykologistudenten. INGEN av dessa är bra för en, kan fick jag erfara…

  • Svara
    Maria
    18 oktober, 2011 kl 19:47

    Jag försöker mig också på den matfilosofin nu att inget är förbjudet, men måttlighet och grönsaker och bra proteiner är det som är viktigast, godis och kakor är undantagsfall och i liten mängd.
    Bra och inspirerande blogg

  • Svara
    Camilla
    19 oktober, 2011 kl 08:55

    Tack för svar, Anna! Och så klart – hur tänkte jag inte på att kolla i kategorin ”recept;) Hittade redan mycket spännande där, som jag måste testa småningom.

    Tack också för svar kring träningen. Är superimpad av allt vad ultralopp heter och alla som håller på med sånt. Själv drömmer jag om marathon en dag, skulle egentligen lite hoppas på redan nästa sommar, men får se. Skulle gärna vilja hitta någon grupp med coach eller dylikt, som siktar på samma sak och därigenom få råd, tips och motivation, så där för en första-gångare:) Ha bra!

  • Svara
    Anna (orka mera)
    19 oktober, 2011 kl 22:56

    KatjaT – haha :)

    Maria – låter vettigt!

    Camilla – Ha det gott själv och lycka till med marathondrömmarna!

  • Svara
    suzan
    25 oktober, 2011 kl 08:07

    Spännande läsning! ;)

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.