Det kunde varit slut nu…

Höll på bli överkörd av en bil på min cykelrunda idag.

Han kommer från höger via en avfart från motorvägen. Han har väjningsplikt men ser mig inte. Jag ser inte honom förrän han är 2 cm ifrån mig, sida vid sida.  Han fortsätter i sin riktning, ännu mera åt mitt håll. Jag får mindre och mindre plats. Snart har jag ingenstans att bli av. Känner paniken precis när han kommer förbi mig UTAN att nudda vid.

Blir arg först. Tar registreringsnummer. Blänger. Ringer polisen i min fantasi. Stannar till på ett litet vitmålat fält mitt i vägen, dit jag liksom blivit prejad. Det är bilar över allt och jag vet inte hur jag ska ta mig därifrån. Ser hur bilen stannat längre fram. Tänk om han är arg. Har jag gjort nått fel?

Väntar tills det lättar och kör fram mot bilen. Taggarna utåt, beredd att gå till försvar. Jag har inte gjort något fel. Möts av världens vänligaste man. Skärrad frågar han hur det gick och om han nuddat vid mig? Jag svarar att jag klarade mig med några centimeters marginal. Jag säger att jag blev rädd. Det blev han också. Tackar honom för att han stannade och cyklar vidare.

Efter ett par kilometer kommer det över mig. Vad hade hänt om han kört omkull mig? En stor hård van, en liten bräcklig människa. Mitt på en trafikerad väg. Mitt i rusningstrafik. En obehaglig tanke.  Som på något vis förminskar allt annat jag går och bekymrar mig för.

Vad är ett löparknä? Vad gör det att jag missar ett råkostseminarium? Jag lever ju. Jag är hel.

Ta hand om er.

18 Kommentarer

  • Svara
    Thomas
    19 september, 2011 kl 18:59

    Usch vad obehagligt Anna! :o
    Vilken tur att det bara blev en varning!
    Livet är bräckligare än man tror.. allt kan förändras på en sekund.

  • Svara
    Föräldrafitness
    19 september, 2011 kl 20:44

    Läskigt! Hoppas du får en bra och lugn kväll!

  • Svara
    Lotta
    19 september, 2011 kl 21:12

    Kram på dig, Anna!

  • Svara
    Anna
    19 september, 2011 kl 21:20

    Usch, det där inlägget kändes i magen på mig!!

    Jag blev påkörd på en cykelrunda för 3,5 år sen. Jag på cykelbanan som korsade en väg, en bil som stod stilla på väg ut i korsningen, jag cyklade på eftersom jag hade förkörsrätt men tyvärr körde även bilen utan att föraren kollade åt mitt håll…pang!!! Jag flög åt ett håll, cykeln åt ett annat och jag kraschade med ett knä före i asfalten. Båda korsbanden av, inre menisken trasig, inre ledbanden trasiga, knäsenan skadad och en utdragen muskel i låret. Jag kommer aldrig bli helt bra, jag har nyligen ”lärt” mig att springa igen men mkt jag höll på med innan olyckan kommer jag aldrig att kunna göra mera.

    Va försiktig, bilister går aldrig att lita på där dom sitter i sitt skyddande plåtskal!

  • Svara
    Jenny
    19 september, 2011 kl 21:34

    Skönt att det gick bra! Man får verkligen perspektiv på tillvaron när något sådant inträffar! Ta hand om dig!

  • Svara
    Andréa
    19 september, 2011 kl 21:49

    Ibland får man sig verkligen en tankeställare.. Otroligt vilken skillnad några centimeter kan göra!

  • Svara
    Sarah
    19 september, 2011 kl 22:28

    Otäck upplevelse. Ett tack till din skyddande ängel.

  • Svara
    Anonym
    19 september, 2011 kl 22:31

    Nä men fyyy vad obehagligt Anna! Ta hand om dig och njut av den där känslan att vara i liv, den kan ju vara nyttig. Tack för att du delar med dig. Kram

  • Svara
    Anna
    19 september, 2011 kl 22:31

    Kram, det var jag som skrev nyss.

  • Svara
    Ingmarie
    20 september, 2011 kl 04:09

    Livet kan vända på en millisekund!
    tack och lov att inget hände dig!
    STOR kram

  • Svara
    Daniel
    20 september, 2011 kl 06:00

    Usch vad otäckt! Skönt att det gick bra!!!

  • Svara
    Emelie
    20 september, 2011 kl 07:07

    Usch och fy! Så glad att det gick bra!! Det där är mitt problem m cyklingen… Har ju som du vet inte cyklat så länge och redan haft en run in med en moped… Huga! Stor kram!

  • Svara
    Lomma-Eva
    20 september, 2011 kl 09:23

    Fy, jag känner hur pulsen ökar bara av att läsa om det – vilken himla tur att det gick bra! Har själv inte blivit påkörd, bara påhoppad i mörkret, men som tur var fanns det extra krut kvar i benen. Nyttigt med tankeställare ibland, så länge de stannar vid att vara just tankeställare…..(har slutat med musik i öronen när det är mörkt)

  • Svara
    Kristina
    20 september, 2011 kl 10:11

    Så skönt att allt gick bra. Du hade änglavakt!

  • Svara
    Krister
    20 september, 2011 kl 10:13

    Bra att det gick bra. Kontentan av händelsen är mycket riktigt det du skriver, var glad och nöjd över dagen, det kunde alltid vara värre.

  • Svara
    Gert
    20 september, 2011 kl 10:21

    Hej Anna.Så skönt att det gick bra.
    Sköt om dig.Kram

  • Svara
    Anna (orka mera)
    20 september, 2011 kl 13:28

    Tack snälla för er omtanke!

  • Svara
    Cath
    20 september, 2011 kl 13:30

    Håller med Lomma-Eva. Nära ögat är hemskt men kan även vara välgörande på vissa plan. Jag hade ett sånt tillfälle som barn som gjort att jag aldrig tar något för givet. På gott och ont. För även om det ”bara” var nära ögat för min del, gick det inte lika väl för alla inblandade.

  • Kommentera