Aktuellt

Strumpeband!

I kriget mot ett löparknä är alla medel tillåtna. Därför springer jag med STRUMPEBAND idag:

PattStrap – an effective device for the immediate comfort and releif from the pain of Iliotibial Band Syndrome.

Läckert som attan med strumpeband. Speciellt i sjukhus-beige!

10 Kommentarer

  • Svara
    Sara
    20 augusti, 2011 kl 08:08

    Om bandet fungerar och du ska använda det igen så ska jag pimpa det med lite saker från jobb. Lite färgglatt glitter och dekorstenar kan liva upp sjukhusfärgen ;)

  • Svara
    Johanna
    20 augusti, 2011 kl 08:50

    Du måste utvärdera sen! :)

  • Svara
    anneliten
    20 augusti, 2011 kl 08:56

    Äh. Du ser ännu profssigare ut bara. Se på alla tejpade och bandagerade idrottsstjärnor. Men framför allt hoppas jag att det hjälper.

    Jag hade löparknä en gång. Tog lång tid att bli av med. Nu stretchar jag på ett speciellt sätt. Sätter fötterna i kors och hänger med överkroppen snett över det ben som är fram. ganska raka ben. Alltså om höger ben är fram, häng åt höger sida. Men du kanske redan kan den stretchen?

  • Svara
    soffan
    20 augusti, 2011 kl 11:53

    Oerhört läckert :D .

  • Svara
    Lotta
    20 augusti, 2011 kl 14:48

    den stretchen måste jag testa! i väntan på operation för mitt löparknä..

  • Svara
    Anna (orka mera)
    21 augusti, 2011 kl 22:04

    Sara – det funkade inte… Fast bara vetskapen att man kan få den paljetter gör ju att jag måste ge det en chans till!

    Johanna – ontet om efter 5 km. Precis som alla andra gånger… Så mycket för ett strumpeband.

    Anneliten – jag kämpar med den stretchen också och hoppas det ska ge resultat.

    Soffan – eller hur! Har aldrig känt mig så snygg :S

    Lotta – har du fått tid för operation? Den stretchen hjälpte mig förra gången. Lycka till!

  • Svara
    karin
    21 augusti, 2011 kl 23:27

    Knee-strap, stretch och lugn löpning i korta ettapper var det som botade mitt löparknä 2007. Sedan blev knee-strappen min ”napp” faktum är att den fortfarande får följa med på vissa (långa) pass. För säkerhets skull. :-) Hoppas att du blir bra snart!

  • Svara
    Lotta
    28 augusti, 2011 kl 03:39

    jag har inte fått datum än, men det blir operation under hösten, jag står på väntelistan..

  • Svara
    Anna (orka mera)
    28 augusti, 2011 kl 08:16

    Lotta – hur illa är ditt knä? Vad kan du göra och vad gör ont?

  • Svara
    Lotta
    28 augusti, 2011 kl 16:38

    Ganska illa.. Springa är helt uteslutet, jag försöker inte ens ”motionsgå”.. Jag har ont i princip hela tiden, vad jag än gör, alltså även i vila. Det gör inte mycket ont, men ständig eller så gott som, svag värk, som förstås kan bli värre ibland beroende på vad jag gör. step och Afro funkar bra som tur är, så att jag kan ha mina klasser, även om jag ibland känner mig ansträngd, trött och irriterad i hela IT-bandet under/efter ett pass, eller iaf var det så sist, nu har det varit sommaruppehåll på de klasserna så vi får se veckan som kommer när det kör i gång igen. Bodybalance och yoga går bra, fast för ett par veckor sedan fick jag fruktansvärt ont i slutet av ett yogapass när jag låg i savasana.. men tuffa utmanande krigarpositioner är inga problem för knät.

    Under sommaren har jag kört en hel del spinning, vilket jag i princip aldrig tränat tidigare, just för att få köra riktigt hårt och känna att jag får svettas och få upp pulsen ordentligt, och det går bra, tack och lov. Det kan kännas lite irriterat nån gång ibland, tidvis under ett pass, men det går alltid över och det kommer aldrig till den där starka brännande smärtan som när det slår till under ett löppass, och det blir heller aldrig värre efteråt. så det får funka som substitut för löpningen men det är ju inte alls samma sak egentligen.

    Jag fick en kortisonspruta i början av sommaren som inte hade någon effekt alls och när jag träffade doktorn sist satte han upp mig på väntelistan för operation.

    Senast jag sprang överhuvudtaget var 2 maj, då sprang jag ca 2 km på löpband, uppdelat på tre olika tillfällen, sedan dess har jag praktiserat total löpvila, och ändå så är det bara marginellt bättre än det var då. :( Jag kan inte tänka mig att jag kommer kunna springa göteborgsvarvet nästa år heller, jag kommer inte att vara smärtfri i tid för att ha en chans att börja träna och långsamt och försiktigt öka på distansen så jag hinner komma i den formen. Jag försöker tänka positivt, men ibland tror jag knappt att jag nånsin kommer att kunna i gång och springa på riktigt igen.. :'(

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.