När kroppen strejkar…

När löparkroppen strejkar kan man välja att deppa ihop eller att ta tillfället i akt att träna allt det där andra skojiga som man inte hinner annars.

Jag satsar på alternativ 2. För man blir ju inte en roligare människa av att deppa. Och alternativen är ju faktiskt inte så pjåkiga…

Igår blev det Body Pump och Body Combat.

Body Pump är ju inte precis party men ack så nyttigt för mina underutvecklade små överkroppsmuskler. Det skakar, burrar och känns obekvämt. Jag nästan känner hur muskelfibrerna yrvaket vrider på sig och undrar: “VAD ÄR DET SOM HÄNDER?  Bäst att bygga på lite här så vi överlever bättre nästa gång!”

Och då är vi överens, muskelfibrerna och jag. För jag vill ju ha muskler.

Body Combaten är mer party. Där får man hoppa, sparka och leva ut sina aggressioner. Jag kommer på mig själv med att aldrig släppa blicken från min egen spegelbild. Inte för att jag speglar mig och tror att jag är jätteläcker, nej mer för att jag liksom ska slå till mig själv. En knytnäve mitt i nyllet. Banka banka. Lever mig in, sparkas, slåss och när instruktören lyckas fånga min uppmärksamhet fnissar jag lite generat åt min egen inlevelse.  Dessutom ser jag inte alls så där farlig ut som jag tror. Jag är ju fortfarande en aerobic-hoppa i rosa linne med ett jättestort leende på läpparna. Inte skräckinjagande alls.

Ikväll blir det Body Attack. Då får aerobics-hoppan sitt. Fart, fläkt, hopp och sjumiljonerfjorton armhävningar har jag hört. Bring it on.

6 Kommentarer

  • Svara
    Linn
    29 augusti, 2011 kl 19:25

    Härligt tänk Anna! Känns dessutom inte så mycket du att deppa ihop heller;)
    Men hur är det med löparkroppen då? Är det knät fortfarande?
    Krya på dina snabba ben!

  • Svara
    Sara
    29 augusti, 2011 kl 20:20

    Låter hur kul som helst :) Kommer du att hålla i pass?

  • Svara
    anneliten
    29 augusti, 2011 kl 22:40

    Underbar inställning där Anna! Efter min New York-mara ska jag definitivt bara alternativträna en bra stund. Vare sig kroppen löpstrejkar eller inte. Jag tror man blir mer sugen på löpningen då. Tänk vilket sug du kommer att ha arbetat upp när löparknäet släpper greppet! Inte för att jag tycker att det är bra eller så att du är skadad förstås. Men ska man se positivt på saker så ska man.

  • Svara
    Anna (orka mera)
    30 augusti, 2011 kl 07:55

    Linn – jepp, det är knät. Går bra att träna allt annat än löpning som tur var. Att sitta still är egentligen värst, då stelnar hela benet till och jag kan knappt gå. STÖRIGT!

    Sara – jepp, fast inte Les Mills. Jag kör spinning och funktionell träning denna termin.

    Anneliten – positivt är bra. Löpsugen kommer vara enormt! Men frågan är hur man vet när man vågar testa. Ja det är inte än i alla fall. Först måste jag lyckas gå från skrivbordet till kylen utan att halta…

  • Svara
    Västgötskan
    30 augusti, 2011 kl 10:42

    Åh, vad sugen jag blir. På pump, combat, löpning allt. Värdelöst när man är förkyld! :-(

  • Svara
    Krister
    31 augusti, 2011 kl 10:35

    Tråkigt med löparknä. Stretch och styrketräning brukar dock hjälpa. Hoppas att du kommer igång till den 12:e november då det är 1-års jubileum av ultraintervallerna.

  • Kommentera