Där satt den!

Mitt självförtroende på cykel har krackelerat. Eller det har faktiskt inte varit riktigt bra sedan 1998. Då var jag snygg, snabb och stark på cykeln. Cykeln var dock allt annat än snygg och snabb, det var en gammal mintgrön MARVIL låtsas-mountainbike med traktor-feta hjul. Men vi hängde ihop i vått och torrt och jag kände mig grym.

IMG_3262

Sista åren har jag fått kämpa på cykeln. Mot låga snitthastigheter, en puls som vägrar stiga, mot gröt i låren.

Men idag hände något. Jag var snabb. Snittet var bra utan att jag ens var trött. Jag kunde mosa mig fram genom motvind och uppförsbackar. Jag kunde utmana mig själv, visa hornen och kriga. Jag kunde sätta pulsrekord och njuta av det. Pressa i backarna och jubla för varje erövrat pulsslag.

Idag var jag gamla cykel-Anna och det var en fantastisk känsla. Jag njöt hela vägen.

Förövrigt tycker jag det var dåligt planerat av Markus föräldrar att låta honom födas i oktober. För jag vill så gärna fira hans födelsedag med 50 km löpning och wienerbröd. Mitt löparknä hade dock hellre sett att han fyllde år på vårkanten…

Målgång Markusloppet 2010. Känns lite trippande…

3 Kommentarer

  • Svara
    Västgötskan
    9 augusti, 2011 kl 11:20

    Härligt att höra! Låter som ett grymt pass och en grym känsla! :-)

    (Förresten, vet inte om det bara är jag, men har vid ett par tillfällen senaste veckor haft problem att komma in på din blogg. Något mer att servern inte är tillgänglig eller nåt)? :-(

  • Svara
    JOHN
    9 augusti, 2011 kl 12:00

    Grymt gjort Cykel-Anna! Visst är det underbart när saker och ting går precis som man vill :)

  • Svara
    Anna (orka mera)
    9 augusti, 2011 kl 13:52

    Västgötskan – nej det är inte bara du. Jag har inte kommit in själv vissa dagar. Har gnällt och hoppas att det ska bli bättre.

    John – ja, så himla härlig!!

  • Kommentera