Träningsvänner!

Under mina 35 första år hade jag inga träningsvänner. Bara sånna där vanliga vänner som  tycker det är ok med promenad eller möjligtvis ett pass på Friskis, men som omöjligen kan förstå tjusningen i att springa fem mil eller cykla till Umeå. Som tycker att Garminklockor är stora och fula och att kompressionsstrumpor är till för tanter med cirkulationsproblem…

IMG_2672

Nu har det blivit ändring på torpet. Såklart finns mina gamla glada vänner kvar men jag har utökat bekantskapskretsen med en bunke träningsnördar.

Sånna som man i förbigående kan fråga om de ska med ut och cykla mitt i natten och som tackar ja utan att blinka.

Sånna som drar ihop löpevenemang med roliga teman.

Sånna som tycker att ultraintervaller är helt normalt.

Sånna som man stannar en halvtimme extra på gymmet (eller mer) för att prata med. Som man nästan går till gymmet bara för att få träffa.

Sånna som mer än gärna följer med och testar nya träningspass.

Sånna som inte bangar för åtta timmar spinningcykel.

Sånna som tycker att gorillaskor är roligare än högklackat.

Sånna som lockar med löpning i bokskog och längs havet. Med intervaller eller backar.

Jag har alltid varit bra på att träna själv. Har inga problem att motivera mig eller att komma ut. Men för de som inte har samma disciplin måste ju träningsvänner vara bästa sättet att komma iväg, att peppa varandra och att få träffas! Helt klart ett optimalt sätt att umgås på!

Ska du tränings-umgås med någon idag?

Det ska jag.

5 Kommentarer

  • Svara
    Andréa
    23 juli, 2011 kl 10:29

    Ja visst är det kul!? Enda ”nackdelen” (om man nu kan kalladet det) är ju att det alltid finns massvis med folk som gör ”större/galnare” grejer än en själv så man känner sig inte lika cool om man springer marathon längre :)

  • Svara
    Thomas
    23 juli, 2011 kl 10:30

    Vilket bra inlägg!!

    Själv ska jag springa intervaller tillsammans med min dotter.
    Hon är också en av de där som aldrig bangar.. Springer gärna en extra kilometer och tycker alltid att det är bättre att röra på sig än att sitta still.

  • Svara
    Camilla
    23 juli, 2011 kl 20:53

    Jag är också så glad för mina tokiga träningskompisar! Tack för cykelturen idag:-)

  • Svara
    Nanna
    24 juli, 2011 kl 00:43

    Självklart är det roligare och motiverande att träna tillsammans med andra som kan inspirera och peppa. Men om man har ”lata” kompisar som hellre fikar än tränar, vart ”hittar” man då likasinnade som man kan träna med? Tack för en inspirerande och bra blogg!

  • Svara
    Anna (orka mera)
    24 juli, 2011 kl 09:01

    Andréa – haha, ja visst är det så. Förr tyckte jag att det var lite crazy att springa halvmara, och nu gör ALLA det. Jaja, det handlar ju inte om att vara mest crazy, eller springa längst och fortast, det viktigaste är ju att ha kul längs vägen!

    Thomas – härligt med en sådan dotter! Familjetid och träningstid på samma gång. Som värsta kinderägget liksom!

    Camilla – tack själv. Det var trevligt! Det gör vi om!

    Nanna – jag har hittat mina träningsvänner via bloggen och på gymmet. Sen sprider det sig lite, man hittar på grejer tillsammans och någon tar med någon kompis och sen bara växer det :)

  • Kommentera