I juni 2008 tog vi med nästan hela släkten på en cykelrunda. Idag var det dags igen, dock i en liten decimerad skara, bara jag, Fredrik, Fredriks bror och svägerska. Ett fantastiskt trevligt sätt att umgås på. Så trevligt att tankarna började vandra mot en gemensam Playitas-semester… Det är farligt att umgås med släkten!
91 km med lunchstopp på Tirups örtagård. Det blev en runda med mycket motvind, en älg, och en överkörd katt som visade sig vara en CRAMO-keps. Enhetliga som attan var vi dessutom!
Förövrigt var cykelrundan faktiskt inte i närheten så jobbig som Små grodorna i går. Jag är fortfarande i chocktillstånd över hur jobbigt det kan vara att skutta runt en stång… Jag nästan dog.
2 Kommentarer
Sarah
26 juni, 2011 kl 18:15Kulkul var det! Nästa gång kör vi aktiv vila med Små grodorna under fikapausen, eller?
Bokat Playitas ännu?
Anna (orka mera)
26 juni, 2011 kl 22:22Sarah – Nej inga fler djur på fikarundorna! Det räckte med älgen. Grodorna får någon annan leka med! Ska vi verkligen boka???? Lockar ju onekligen!