Nästa gång du ska återhämtningscykla i trevligt sällskap, välj inte en dag då det blåser järnet, regnar småspik och haglar isbitar.
Jag har aldrig frusit så mycket.
Men 42 km fick vi ihop, svägerskan och jag. Och glada var vi hela vägen. One piecen satt som en smäck efteråt och dotterns varma choklad värmde gott i kistan.
Nu vill jag dock ha sommaren tillbaka. En höstdag räcker gott.
7 Kommentarer
anneliten
1 maj, 2011 kl 21:06Jag tycks ha lämnat Skåneland i rättan tid… I 08-land är det en solig men kall kväll. Visst är det retsamt – har man fått en liten sommar-slurk så vill man inte ha några bakslag. De blir liksom extra kalla.
Sarah
1 maj, 2011 kl 21:34Nu är även min One Piece på plats. Tror banne mig den sitter på hela natten, för nog fanken är jag fortfarande frusen! Men kul var det!
Västgötskan
1 maj, 2011 kl 21:45He he! Det lät ju inte helt optimalt nej… Men grymt bra jobbat att ni gjorde det ändå, trots vädret! :-)
Johan
2 maj, 2011 kl 00:03Ja kortärmat var inte helt rätt val idag, blev 13 kalla km. Men inte regna det så värst mycket på oss, några ynka stänk fick en snustorr trädgård… Men strongt jobbat med tanke på halvmaran igår. :-)
Gert
2 maj, 2011 kl 00:39Efter en sådan återhämtningscykeltur behöver du väl en till imorgon.:)
Jenny
2 maj, 2011 kl 10:02Samma här, vart tog somaren vägen!?
Anna (orka mera)
2 maj, 2011 kl 10:28Anneliten – ja det tajmade du bra. Hagelskurar är ingen höjdare :)
Sarah – skönt för dig. Tyckte nästan synd om dig i dina jeans :) Kul med sälle på cykeln, det får vi göra om. Fast i bättre väder!
Västgötskan – ja det är sånt där som bygger pannbenet!
Johan – orättvist ju! Nästa gång är det din tur :)
Gert – haha, ja vi får se vad som hittas på idag.
Jenny – den försvann med besked. Tre grader i morse…