Glädje och sorg…

Säsongspremiär på milen idag. Och inte vilken mil som helst utan Skryllemilen – 10 km terräng varav sista 2 i grymma uppförsbackar.

I vanliga fall bryr jag mig bara om mig själv när jag springer lopp. Det hela är alltid än tävling mot mig själv och mina personbästa. Det är en skön inställning att ha. Att inte titta på någon annan, att inte behöva oroa sig för att någon ser stark ut. Att bara fokusera inåt, på det jag själv kan påverka.

I vanliga fall har jag inte heller någon chans på första platsen. I Skrylle vann jag förra året. Vinna är kul, om inte annat för det fina presentkortet på skojiga delikatesser. Så någonstans i mitt undermedvetna fanns det där. Tävlingen var inte bara mot mig själv, det var mot alla tjejer och framförallt de i tantklassen, 35+.  För skulle det inte vara gott med lite Italienska delikatesser till middag???

Såg mig omkring. Såg inte alla väldigt sportiga ut i år. Snabba. Starka. Snygga. Skulle lilla jag verkligen ha en chans?

Startskottet går. Tjurrusning. Alla sticker som galningar och jag hänger på så gott jag kan. Känner tendens till mjölksyra redan i första NERFÖRSBACKEN och inser att jag måste tagga ner lite. Men så ser jag två tjejer framför… Vill inte släppa. Springer om och växlar sedan ner.

Kilometer tre. En rot. Ett felsteg. ETT SKRIK! Det är mitt skrik. Min fot. En sur jäkla stukning IGEN. Been there done that. Stapplar ett par hundra meter, tappar lite tid, men sen är foten med igen. Eller är det bara adrenalinpåslaget som är tillräckligt stort…

DSCF5569
Foten efter målgång…

Springer fullt ut resten av loppet, känner inte foten nämnvärt. En balansgång hur mycket man vågar pusha inför sista backarna. Allt känns som en transportsträcka dit. Sen kommer de. En efter en, uppför, uppför och uppför. Vissa korta och branta, andra långa men lite mer humana i sin stigning.

Inför sista backen får jag veta att jag ligger tvåa. Krämar på uppför och nästan dör på toppen. Sista kilometern är nerför och brukar kännas behaglig. Idag var den inte behaglig alls. Jag ville bara sluta. SNYGG. SNABB. STARK. Meter för meter. Ser målet och lägger in en spurt. Jodå, det fanns lite spurtmån idag.

Stoppar klockan på 43.49. Det är 26 sekunder snabbare än förra året.

Så fort jag stannar börjar foten BULTA. Kan inte stödja på den. Den är svullen som en mindre melon.

Borde vara glad för min vinst i tantklassen (och andraplats totalt). Borde vara glad för Skrylle-PB. Men foten förtar glädjen.

Inte ens delikatesserna kan uppväga fotskrället. För det blev inga. Årets vinst var 30 minuter massage. I Malmö!!! Det är ju inte alls lika kul som vitlöksost!

DSCF5572
Vinst igen! Men inte lika god vinst…

19 Kommentarer

  • Svara
    Thomas
    16 april, 2011 kl 15:15

    Nämen Anna, vad tråkigt med foten!
    Men stort grattis till segern:-)

  • Svara
    Emelie
    16 april, 2011 kl 15:24

    Usch och aj och fy med foten, men stort grattis till vinsten bästa coachen!!! Heja dig! Och vaddå tantklass!!!!!!!!!!!

  • Svara
    Andrea
    16 april, 2011 kl 16:00

    Grattis!! Men synd med foten :(

  • Svara
    anneliten
    16 april, 2011 kl 16:25

    NEJ! Vad trist med foten.

    Visst är kroppen finurlig som under pågående ”flykt” låter dig springa ifrån den sabeltandade tigern? Men sen, när du är i säkerhet, kommer smärtan. Hoppas du läker snart! Och bra jobbat! Vilken tid i ett lopp med backar!

  • Svara
    Sarah
    16 april, 2011 kl 17:14

    Grattis grattis! Is på foten och glass i munnen. Italiensk glass… i Västra hamnen….

  • Svara
    Daniel
    16 april, 2011 kl 17:38

    Bra jobbat och grattis men inget roligt med foten! Antar att det är samma fot som fick på fan förra året när vi vrickade fötter ihop under Markusloppet? ;) Den verkar ju ha en förmåga att hämta sig fort även om det är en klen tröst idag…
    Hoppas på riktigt snabb läkning!

  • Svara
    Johan
    16 april, 2011 kl 18:32

    Tycker att det är strongt att springa vidare med en sådan fot och dessutom på bra tid.

  • Svara
    soffan
    16 april, 2011 kl 18:53

    Toka där! Vanliga människor SLUTAR springa när de stukat tassen, det vet du va?? Men grattis :D !

  • Svara
    Sara
    16 april, 2011 kl 19:12

    STORT grattis Anna, men synd på foten! Ta hand om den, så hämtar den sig snart igen!
    Du gillar inte Malmö, du. Du kan alltid skänka massagen till mig, jag har inget emot 30 minuters massage ;) Du kan ju alltid komma ner och springa intervaller med oss i Pildammsparken på långfredagen och ta massagen sen när du ändå är här ;)

  • Svara
    Ingmarie
    16 april, 2011 kl 19:55

    GRATTIS! Men jag förstår dina tve-eggade känslor…
    men TANT? Hallå där? Vad är då JAG?
    Nästa år får du kuta terräng-SM i stället. I de RIKTIGA tantklasserna. ;-) Medalj slår t.o.m goda ostar. :-)

  • Svara
    Helena Z
    16 april, 2011 kl 20:02

    1. Grattis!
    2. Krya på den stackars foten!
    3. Det heter inte tant, det heter grym veteran :-)

  • Svara
    Carina
    16 april, 2011 kl 20:35

    Men va kluvet!! Stort grattis till segern och så hoppas jag förstås att det inte är så farligt med foten!!

  • Svara
    Gert
    16 april, 2011 kl 20:57

    Bra jobbat Anna!!Grattis.Men synd på foten.Hoppas den snart är bra.
    Inte är du tant.Då är jag nästan fornminne.:)

  • Svara
    Pernilla
    16 april, 2011 kl 20:57

    Grattis!!!! Skitbra tid och tillråga med stukad fot! Det är när vinnarskallen tar vid ;) Härligt jobbat!!

    // Pernilla

  • Svara
    Helena
    16 april, 2011 kl 21:22

    Fasen vad gott jobbat!!! Tanter rockar fett säger jag! Hoppas foten bättrar på sig snabbt…

    Tantkramar//Helena

  • Svara
    Johanna
    16 april, 2011 kl 21:27

    Grattis till vinst och PB, men trist med foten! Ta det försiktigt och hoppas det bara är en lätt stukning!

  • Svara
    Katarina
    17 april, 2011 kl 09:10

    Grattis till vinsten!
    Hoppas det inte är så allvarligt med foten.
    Kram Katarina

  • Svara
    Karin
    17 april, 2011 kl 10:24

    Grattis!! Grymt! Men trist med foten, hoppas den blir bra snart.

  • Svara
    Anna (orka mera)
    17 april, 2011 kl 11:28

    Tack för alla era grattisar! Det värmer i en ledsen fot! Idag har svullnaden gått ner och smärtat flyttat sig till fotknölen på insidan. Precis som det brukar… Hoppas snart vara på springbenen igen, tills dess blir det spinning och cykling!

  • Kommentera