Elitmotionär?

“Elitmotionär” är ett sånt där konstigt ord som jag inte riktigt vet vad det betyder. Antingen är man liksom motionär eller elit. Gissar att elitmotionär liksom är mittemellan-folket. Den som tränar jättemycket men inte lyckas bli elit? Eller är det den som är bäst i världen på att vara just motionär? Och hur är man egentligen en bra motionär…

Idag slipper jag grubbla mer för jag har fått svaret…

Lundaloppet delar nämligen ut silvermedaljer “till elitmotionärer på 10 km, dvs till dem som springer bättre än 41.00 (killar) eller 46.00 (tjejer)”

Jag springer bättre än 46. Alltså är jag en elitmotionär. Fast var inte gränsen lite mesig för en silvermedalj? Ett mål ska vara nåbart men inte för lätt, har jag hört. Lägg till en guldmedalj vid sub 40 så får man en riktig utmaning som tar några år att fixa!

10 Kommentarer

  • Svara
    Karin
    18 april, 2011 kl 13:19

    Kors då! Då är ju jag också ”elitmotionär”. Kanske skall skriva in det i mitt CV ;)

  • Svara
    Johanna
    18 april, 2011 kl 13:22

    Jag borde också kunna kalla mig elitmotionär med de premisserna. Men jag tycker ändå att mina FM-brons (FM=Finska mästerskapen)på 100 km och 24 timmar smäller högre än vad jag kan presetera på 10 km :)

  • Svara
    Johan Nilsson
    18 april, 2011 kl 13:36

    Jag gör nu följande utfästelser, som kommer att göra existensen lite enklare för andra, och möjligen en smula tråkigare för delar av mig:
    Till min fasa upptäcker jag att mitt pb på 10km är 41:14 och betraktar mig själv som motionär

  • Svara
    Andréa
    18 april, 2011 kl 13:57

    Trevligt, jag har ju sprungit på 44:30 så då är jag också elitmotionär då :) Fast inte om samma sak gäller på lidingö så faller allt, för där var jag några sekunder ifrån silvret.. haha :)

  • Svara
    Linn
    18 april, 2011 kl 14:12

    Jag drömmer härliga drömmar om sub40.
    Vilket jag kommer att göra i hela mitt liv;)
    Men sub46 är också en fin tid, så klart man ska ha silvermedalj då!

  • Svara
    Karin
    18 april, 2011 kl 15:07

    Jag skulle nog ha flyttat ner båda gränserna minst en minut. Sub 40 samt sub 45, det kan jag gå med på är elitmotionär. Jag sprang milen på strax över 46 min efter bara ett halvårs regelbunden (men väldigt ostrukturerad) löpträning. Jag var verkligen inte någon elitmotionär då. Nu tycker jag att jag är elitmotionär, och det pga min höga syreupptagningsförmåga, min förmåga att springa långt samt mina veckoträningsmängder.

  • Svara
    Daniel
    18 april, 2011 kl 17:21

    Över 180 steg per min var väl elit kom vi fram till?…..så skit i tiderna…hehe ;)

    http://blogg.piggelina.se/2011/01/184-steg/

  • Svara
    Sofy
    18 april, 2011 kl 17:26

    Skönt att det är uträtt, känne rmig mycket upplyst och lugnad! :)

  • Svara
    Keron
    18 april, 2011 kl 19:11

    Då är mitt mål att bli elitmotionär då :P Det låter häftigt, är det det?

  • Svara
    Anna (orka mera)
    18 april, 2011 kl 21:44

    Karin – tycker jag! :)

    Johanna – jag tycker både 100 km och 24h kvalificerar sig som elitmotionär. Då måste du var trippel-elit-motionär :)

    Johan – hehe, det måste kännas jättejobbigt att ”bara” vara en vanlig motionär. Nästan så du måste köpa vct-overall :)

    Andréa – då får du bli någonslags halv-elit-motionär kanske? :) Hehe, fast i år tar du silver på Lidingö. WRRRRROOOOOM kommer det låta om dig!

    Linn – jag också. Men det förblir nog en dröm. Om än en väldigt cool dröm :)

    Karin – ja 45 känns rimligare, håller med!

    Daniel – ja hur kunde jag glömma :)

    Sofy – jag också. Känns mycket bättre nu :)

    Keron – haha, ja det är jättehäftigt. Du måste verkligen prova :)

  • Kommentera