27 km hinderbana

Dags för gårdagens långpass – fast idag. Jobbar man på söndag får man springa på måndag. 17 + 10 km i Skrylle på planeringen. Avslöjade mina planer för Coach F som lite snällt försökte varna mig att första 17 är riktigt tuffa och att jag kanske skulle vänta tills jag genomlidit dem innan jag bestämde mig om jag skulle köra hela 10 till…

Men hallå? Känner han inte sin egen diesel bättre än så. Skulle jag liksom kliva av för att det var lite jobbigt? Nähärusörruatt.

Kilometer 1-4: Nerför, lite småkyligt i luften, lätta utvilade ben. Najs.

Kilometer 5-8: upp och ner, ner och upp, upp och ner igen. Ja just ja, det var SÅHÄR det var. Hur kunde jag glömma? Ibland långt och segt uppåt, ibland käpprätt upp. Skuttande på tårna med brännande, skrikande vader. Lugnt och fint Anna, du ska springa LÅNGT. Håll nere pulsen. AJAMEN, det är ju maxpuls i sjuminutersfart. GAAAH!

IMG_0149

Kilometer 8: Kommer till värsta lövhögen. Typ flera meter hög. Det prasslar så underbart när jag springer i löven så jag kostar på mig en liten extrasväng bara för att.

Kilometer 9-13: Lite flackare. Känns nästan bra. Men det är många hinder att passera. Diken, spänger, trappor in och ut ur kohagar, små dörrar att öppna, nerfallna träd. Svårt att komma in i lunken. Och balanssinnet går på högvarv. Liksom nervtrådarna som försöker hålla mina fötter ostukade. Full fokus.

IMG_0144 IMG_0145

Kilometer 14: Närmar mig Skryllegården. 2 kilometer för tidigt, det skulle ju vara 17 km. Attans. Gör mig redan här förberedd på att det kommer bli en extra tvåkilometersrunda på slutet. Lika bra att inte bli överraskad när man tror man är klar.

Kilometer 15:  Energin börjar dala och det blir dags för gel-paus. Hammer Huckleberrry. Smakar riktigt gott!

Kilometer 16-25: Skryllemilen. Den där jag vann förra året och som jag ska springa igen på lördag. Börjar nerför och det känns helt ok. Fast det är ju inte precis någon fart att tala om. Sista 2-3 kilometrarna är uppför och uppför. Men nu är jag trött på uppför. SNYGG, SNABB, STARK – mantrat kommer väl till pass. Annars hade jag nog blivit kvar någonstans på mitten. Börjar bli trött i vaderna, men höften känns ingenting. Den är nog hel nu. PEPPAR PEPPAR.

Kilometer 26-27: Passerar Skryllegården. Kan ju inte sluta på 25 när jag sagt 27. Det svider i själen att se bilen och bara glida vidare. Eller glida förresten… STAPPLA heter det nog. Är grymt trött nu. Längtar efter energipåfyllning och ryggläge. Springer förbi en lufsande pensionär men det tar lång tid att komma förbi. Han undrar nog över dagens ungdom… är de inte snabbare än så här???

27,01. Stänger av klockan. Tar fram en bar och lägger mig raklång i gräset. Solen i ansiktet och bara njuta. NU är livet härligt!

16 Kommentarer

  • Svara
    Coach F
    11 april, 2011 kl 19:52

    Vilken underbar dag du haft! Bra jobbat!!!!

  • Svara
    Gert
    11 april, 2011 kl 19:59

    Bra jobbat Anna.Pensionären du sprang om var inte jag.Jag lovar.Sådana sträckor kör jag bil numera.:)Men maran i Malmö sprang(luffsade)jag två gånger.Undrar om man vågar börja träna till det igen.Gubben går nog i kras då.*L*

  • Svara
    Snorkkis
    11 april, 2011 kl 20:20

    Lovely lovely. Och vilka fina vitsippor!

  • Svara
    J
    11 april, 2011 kl 20:21

    Bra jobbat på en måndag! Skönt att höften börjar bli bra också!

  • Svara
    Helena
    11 april, 2011 kl 20:24

    Shit vad starkt! Imponerad! :D

  • Svara
    Lotta
    11 april, 2011 kl 20:25

    respekt! :) skönt att höften verkar hålla.

  • Svara
    Anna
    12 april, 2011 kl 03:54

    Ingen dålig måndag alls. Tänk om alla månadagar kunde få vara så. Kan riktigt känna känslan när du ligger där i gräset.

  • Svara
    Ann
    12 april, 2011 kl 06:42

    Helt enkelt grymt! Shit vad sugen man blir…

  • Svara
    anneliten
    12 april, 2011 kl 08:46

    Underbart! Bra att du fått mig att längta till nästa långpass!

  • Svara
    Malin L
    12 april, 2011 kl 09:34

    Härligt att du ingår i gruppen ”ungdom” ;)

  • Svara
    Helena Z
    12 april, 2011 kl 09:56

    Bra jobbat!

  • Svara
    Anna (orka mera)
    12 april, 2011 kl 10:40

    Coach F – man får passa på, snart kommer ju coachen och chefen hem :)

    Gert – klart du vågar. Har blivit omsprungen av många sextiplussare på marathon. Ju äldre ju segare vet du!

    Snorkkis – eller hur. Fanns alla färger där ute. Ljuvligt!

    J- ja det känns jätteskönt. Hoppas det bara håller nu!

    Helena – tack :)

    Lotta – ja det går över förväntan! Så glad!!!

    Anna – ja den känslan var inte dum! Svårt att tänka sig den idag bara i detta skånska regnrusk!

    Ann – det var ju du som fick mig att ta skogen. Hade tänkt ta asfaltsrakan, men tänkte om efter att ha läst i din blogg! Och det är jag glad för!

    Anneliten – perfekt! Längta på, så är det snart din tur!

    Malin L – det gör jag. Min mamma ropar alltid UNGDOMAR när hon ropar på mig och Fredrik… Och hon borde väl ha rätt?

    Helena Z – tack!

  • Svara
    Ingmarie
    12 april, 2011 kl 20:50

    Perfekt start på vecka! Och jag är säker på att det blir en vinst till för dig i Skrylle. :-)

  • Svara
    Anna (orka mera)
    12 april, 2011 kl 21:45

    Ingmarie – haha, nej det är ingen risk. Har ingen fart-träning i benen och tuffar mer fram som ett ånglok. Det här blir en genomkörare och en snabbdistans-träning. Resultaten får komma längre fram :)

  • Svara
    Carina
    12 april, 2011 kl 22:28

    Vilket härligt pass!! Terräng när den är som bäst, jag har ännu inte sett några vitsippor här, undrar just om de har kommit!!

  • Svara
    Anna (orka mera)
    13 april, 2011 kl 08:34

    Carina – ni får säkert också snart njuta av vitsipporna där uppe! Fast nu känns våren långt borta. 6 grader och regn…

  • Kommentera