9 km

Jag är på väg upp på min rehabstege. Efter 2 avklarade 8 km-rundor var det dags för 9 km idag. Med målet att inte dunsa i fotisättningarna. Och höften fram. Ja ni vet – hela checklistan. Och det är så jobbigt!

Tumblr_lfx5s057mo1qfc9b9o1_400_large

Att springa för mig är att låta tankarna glida iväg. Att plötsligt ha sprungit 14 km medan man löste några världsproblem. När jag tänker på alla mina fokuspunkter, går kilometrarna istället i snigelfart. Jag springer och jag springer men kommer liksom aldrig fram. Och inte får jag löst några världsproblem heller.

Men jag ger inte upp. På det igen! En vacker dag sitter det, och då får jag filosofera vidare.

12 Kommentarer

  • Svara
    John
    14 mars, 2011 kl 09:48

    Det värsta som finns är när man sticker ut och springer bara för att man tror att man måste, Helt plötsligt börjar man kolla på klockan varje tusen meter. Jag testade faktiskt att springa med musik igår – första gången på ett år – och det gjorde faktiskt susen på långpasset. Tiden och kilometrarna bara flög iväg :)

  • Svara
    Thomas
    14 mars, 2011 kl 10:12

    Lite som att lära sig gå igen..
    Men när det är gjort så ligger många härliga världsproblemstimmar framför dig! :-)

  • Svara
    Jenny
    14 mars, 2011 kl 10:50

    Vad skönt att höften börjar fixa till sig nu…..och snart åker du väl till värmen……liiiite avis är jag allt! ha en skön dag!

  • Svara
    Anna (orka mera)
    14 mars, 2011 kl 11:32

    John – fast musik är jättesvårt. För är det snabb takt blir det gasen i botten och går det för sakta så tappar jag helt tempo. Naturliga intervaller kunde man kanske kalla det :)

    Thomas – och lära sig gå tog ju ju 13 månader för mig, så det tar lång tid innan jag får lösa världsproblem. Bäääh.

    Jenny – åker på lördag!!! Kan inte bärga mig!

  • Svara
    Katarina
    14 mars, 2011 kl 11:41

    Varken jag, Sara, Daniel eller Thomas (samt många fler som vi alla skickat dit) hade väl varit vad vi är om det inte varit för Jimmy. Skönt att du hittat honom!
    Han vet dessutom sina begränsningar och skickar dig vidare om det skulle behövas. Men jag tror inte det, för han är antagligen precis det du behövde!!

    Sköt dig nu och gör dina läxor ;)

  • Svara
    Coach F
    14 mars, 2011 kl 11:59

    … och eftersom det inte är löpning idag har Coach F ordnat specialträning för dig. Glöm inte dra ner persiennerna i vardagsrummet innan du drar igång!

  • Svara
    Sofia
    14 mars, 2011 kl 12:36

    hur gör man över huvud taget för att springa och bara tänka på annat? Jag har löptränat till och från i mer än ett år, men jag är så fokuserad på vad jag gör hela tiden att jag aldrig sprungit längre än 7 km.

    Det tar ju en massa energi att tänka ”nu har jag kommit hit, då är det nära den jobbiga backen och sen kommer jag kanske behöva stanna för då ooooorkar jag inte mer”… eller…. ”nu är det nog lite jobbigt snart.. oj… jo lite anfådd är jag, och gud vilken puls”

    Hur gör man för att inte bjuda med den jobbiga gnälliga delen av personligheten på löppasset? Jag har märkt att jag springer bättre när jag är förbannad på någon eller något….då väcks det lite jävlar anamma, men övrigt är jag så mesig! Och jag är ju inte sur på någon varje dag. :)

  • Svara
    Christer
    14 mars, 2011 kl 14:15

    Med musik går allt lättare, men även fågelkvitter etc. om man hellre vill det

  • Svara
    Lotta
    14 mars, 2011 kl 16:42

    Heja heja! Snart är du där igen, om du bara är noggrann och duktig med tänkande NU så slipper du det snart igen. :)

  • Svara
    Anna (orka mera)
    14 mars, 2011 kl 23:05

    Katarina – han verkar verkligen jättebra! Är så nöjd! Fast det är jobbigt att tänka på hur man springer. Jag är mentalt slutkörd efter varje pass…

    Coach F – haha. Jag gör det en annan dag. När du inte är hemma….

    Sofia – springer man i lagom intensitet (dvs inte tokjobbigt) är det inga problem att koppla bort tankarna tycker jag. Har jag någon föreläsning jag ska förbereda är det ett alldeles utmärkt tillfälle att öva lite medan man springer.

    Christer – nej musik är för svårt för mig, då måste jag ju springa i takt!

    Lotta – jag tänker så det knakar, snart blir min hjärna överhettad!

  • Svara
    Junitjej
    17 mars, 2011 kl 07:39

    Vad det hade varit härligt att gilla löpning!!

    Hur får du tiden till att räcka till träning? Jag tycker det är svårt att få ihop det. Hur ska jag göra? http://junitjejen.se/tiden-ar-knapp/

  • Svara
    Anna (orka mera)
    17 mars, 2011 kl 08:40

    Junitjej – Det ÄR svårt att få tiden att räcka till, men det mesta går med prioritering. I mitt fall betyder det att jag nästan aldrig slår på en teve och att det är ganska stökigt här hemma… Jag försöker utnyttja tider då barnen tränar, eller är borta hos kompisar. Nu har jag ingen hund att ta hand om, men skulle hunden inte kunna tycka om att springa? Springa är förövrigt den mest tidseffektiva träningsformen, eftersom du inte behöver ta dig någonstans och inte har några tider att passa.

  • Kommentera