Jag skulle inte träna igår. Fortfarande snorig och lite dåligt med tid. På hela sjukveckan har jag inte heller varit sugen på att träna. Men igår vände det. Plötsligt ville benen ut. Underbart väder dessutom, sol och kallt. Och en halvtimmes lucka innan middagen…
Tar på pulsklockan som noterar 54 i stående. Helt ok. Svidar om. Men vad ska man ha på sig? Efter en veckas vila har jag liksom glömt hur man klär sig. Och framförallt var kläderna befinner sig… Springer rundor i huset innan jag hittat allt.
Min nya Garmin är dock laddad. Tack vare dess avstängningsfunktion har den hållit batterierna medan jag snorat och fräst. BINGO!
Sticker ut. Benen är studsiga och lätta. Andningen lugn. Lugnt och fint är dagens tema. Jättelugnt och jättefint.
På en halvtimmes löpning hinner jag sortera alla mina tankar och få ordning i en för tillfälligt lite rörig tillvaro. Jag tänker, strukturerar och kommer fram till saker. Sånt där som inte alltid funkar vid ett skrivbord eller hemma i soffan.
På trettio minuter reflekterar jag inte över att jag faktiskt springer. Det känns så naturligt. Som jag inte gjort annat. Letar lite höftsmärta men hittar bara en vag känsla. Som att någon håller mig mycket lätt på höften. Ingen smärta – och ingen smärta efteråt.
Behöver jag säga att det var min bästa tisdagseftermiddag på länge?
11 Kommentarer
Cilla
23 februari, 2011 kl 07:58Vad härligt att komma ut igen! Själv har jag haft feber en vecka, men nu är det ”bara” hostan o förkylningen som stoppar mig. Hemska dagar när man inte får träna – får läsa om andra som gör det istället!
John
23 februari, 2011 kl 09:37Jag ryser av din berättelse. Underbart!! :D
Thomas
23 februari, 2011 kl 09:43Vad härligt!!
Jenny
23 februari, 2011 kl 10:34Grymt Anna!
Linn
23 februari, 2011 kl 11:12Härligt härligt! Det går inte att ta miste på din lycka när man ser bilden på dig :) Sweet!
Anna (orka mera)
23 februari, 2011 kl 14:51Cilla – fast just den där läsningen blir så plågsam när man inte kan själv. Krya på dig och hoppas det är snabbt överstökat!
Linn – springlycka är en alldeles särskild lycka! Så man nästan tippar omkull :)
Lina
23 februari, 2011 kl 17:41SKÖNT att du är frisk!! Jag tampas också med en förkylning, så tråkigt…hoppas på o vara pigg igen i morrn :)
Linda Andersen
23 februari, 2011 kl 18:15Låter underbart. Själv har jag haltat idag eftersom knät strular efter tisdagsmorgonen pass :-(
Carina
23 februari, 2011 kl 23:51Underbart!! Nu får du hålla dig frisk och stark!!
soffan
24 februari, 2011 kl 00:56Hurra :) ! ( Fast nu har du ju ingen användning av mig på fejjan längre… )
Anna (orka mera)
24 februari, 2011 kl 15:46Lina – inte helt frisk, men på bättringsväg. Vågar inte ta i fullt ännu. Men snart smäller det!
Linda – aj, dumma dumma knä! Hoppas det går över!
Carina – jepp, det är själva tanken. Har lite snor kvar jag måste bli av med först bara…
Soffan – klart jag har! Så jag får se vad för roliga saker du hittar på i hufvudstaden :)