Man har aldrig varit med om allt!

Trots att man instruerat ungefär hur många spinningklasser som helst finns det alltid nya erfarenheter att göra.

Som idag. Högtalarna knastrade hela passet och förtog själva upplevelsen och flytet. Det var alltså inte lite knaster utan mer som en förrymd helikopter 2 cm från örat. Det blev en ständig utmaning att lyckas peppa och få folk att fokusera på annat än det förskräckliga ljudet som sipprade ur högtalarna.

När jag precis lyckats få upp en stämning i klassen och bara finalen återstod, då DOG högtalarna. Ljudet borta. Puts veck.

Då krävs visst mått av fantasi för att få deltagarna att få ut det där allra sista, att få dem att orka ett snäpp till, en växel högre. Utan att tappa fokus.

Jag kände mig som en radiosports-reporter, ständigt ordbajsande för att liksom få dem att trycka till, köra om varandra och gasa förbi.

Min tanke var att ta det lugnt med tanke på min förkylning. Det gjorde jag. Min tanke var inte att leka Christer Ulfbåge oavbrutet i fem minuter.

Nu är jag inte bara snorig. Nu är jag hes också.

10 Kommentarer

  • Svara
    Jenny
    18 februari, 2011 kl 19:37

    Oj…oj! En gång för länge sedan körde jag en hel klass utan musik då stereon totalt gått sönder. Det var en utmaning som hette duga, men det bevisade åter igen att allt går om man vill. Jag är säker på att du bjöd på ett bra träningspass ändå! Skönt att du mår bättre med förkylningen!

  • Svara
    Sarah
    18 februari, 2011 kl 22:28

    Men hesa hönor hoppar högst! En erfarenhet rikare. Smörja halsen med lite salva? Lite Halssalbe kanske.

  • Svara
    Ingmarie
    18 februari, 2011 kl 23:55

    jag är mest orolig att du tog i för mycket… Var rädd om dig och krya på dig!

  • Svara
    Anna (orka mera)
    19 februari, 2011 kl 08:14

    Jenny – en hel klass??? Usch vilken fasa!

    Sarah – mumma. Fast då låter det godare med varm gröt! Undrar varför resten av familjen inte fattar att det är dags att gå upp. Jag är ju jättepigg!

    Ingmarie – nej det behöver du inte oroa dig för, jag blev inte ens svettig och det säger en del. Nästan inget motstånd alls. Men tack för omtanken!

  • Svara
    Mats
    19 februari, 2011 kl 11:01

    Härligt Anna, det är så instruktörer ska vara!

  • Svara
    Thomas
    19 februari, 2011 kl 12:19

    Usch, tekniska problem verkar vara en smittsam sjukdom!
    Ta en kopp eukalyptuste.. det hjälper på hesheten :-)

  • Svara
    Johanna
    19 februari, 2011 kl 15:32

    Härligt med en inspirerande träningsblogg, jag som behöver komma igång!

  • Svara
    Linda Andersen
    19 februari, 2011 kl 19:59

    Undrar vad det är med teknik och träningssalar… Det är inte många pass som jag varit på då headsetet fungerat hela passet utan att behöva ”ses över” – Detta gäller överallt där jag har tränat och de har använt sig av headset :-O

    Men med glada och inspirerande ledare så bortser man från det och tar i lite extra istället ;-)

  • Svara
    Christian
    19 februari, 2011 kl 23:23

    Skönt att detta inte kommer hända fler gånger nu då när det finns kompetenta kontakter…. och inte ”någon som pillar fast man inte borde!”

  • Svara
    Anna (orka mera)
    20 februari, 2011 kl 21:04

    Mats – man har inte så mycket val… det är bara att göra det bästa av det!

    Thomas – ja, men nu hoppas man att man blivit immun :)

    Johanna – tack! Kämpa på!

    Linda – nej det där med teknik förstår man sig inte alltid på. För att vara riktigt ärlig är det rena grekiskan….

    Christian – hrmmm….:S

  • Kommentera