Aktuellt

Laddar…

Tro det eller ej, men jag är faktiskt inte alltid överlycklig över att få hoppa i löparskorna. Ibland tar det emot, och idag är en sådan dag. Anledningen till att det tar emot är att det regnar men framför allt för att jag ska springa fort. Utanför min bekvämlighetszon. Balansera på tröskeln, flåsa, frusta och längta tills det är över.

8 minuter-5 minuter-3 minuter. Och sen igen. Och igen.

48 minuter tröskelfart. En massa återhämtning. Uppvärmning och nerjogg. Det här kommer nog att ta ett tag…

Men vet ni. Det kommer att vara underbart efteråt. En morot så god som någon. Nu kör vi.

DSC_0163
Det känns inte alltid så här kul…

7 Kommentarer

  • Svara
    Coach F
    18 januari, 2011 kl 11:11

    Men hallå, det är ju barmark! Inte har du missat ledorden ”hellre syra än mys”. Tänker du bara ”snygg, snabb, stark” så går det nog fint!

  • Svara
    Daniel
    18 januari, 2011 kl 11:50

    Heja dig Anna! Det kommer gå jättebra! Se upp så du inte får vattenplaning när du drar på idag ;)

  • Svara
    Torsten
    18 januari, 2011 kl 14:08

    Om man inte orkar ge sej ut precis alltid finns det enkla sätt att få vardagsmotion åtminstone, jag tipsar om en metod i bloggen idag! Funkar för mej iaf :)

  • Svara
    Viveca
    18 januari, 2011 kl 15:12

    Har du varit på tur med min man….hmmm!! Tur att vi bor i Sverige..

  • Svara
    Lotta
    18 januari, 2011 kl 22:54

    Pannbensbyggande! Visst kan det ta emot ibland, men så mycket bättre efteråt, när man kommer ut starkare (mentalt och fysiskt) på andra sidan.

  • Svara
    Ingmarie
    18 januari, 2011 kl 23:04

    Känner igen det där. Jag är alltid ”sjuk” innan hårda pass!Fast den där ”sjukan” går över så fort jag sätter igång.Och efteråt är jag odödlig! :-)

  • Svara
    Anna (orka mera)
    19 januari, 2011 kl 08:38

    Coach F – äsch det hjälpte ju inte. Inte ens en BJÖRN hade lyckats skrämma upp min puls igår. Jobbigt!

    Daniel – det var bra underlag. Bara en enda gång fick jag leka Jesus och springa på vattnet. Lyckades faktiskt komma över en ganska ansenlig sjö utan att bli blöt…

    Torsten – det där såg härligt ut! Fast jag är inte riktigt lika smidig som du. Men det kanske man blir om man börjar stretch-äta istället för att sitta vid bordet?

    Viveca – hehe, du skulle bara veta :)

    Lotta – ja man får trösta sig med det!

    Ingmarie – ja känslan efteråt är obetalbar! Man får försöka komma ihåg det innan bara. När man sitter där och tycker synd om sig själv :)

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.