Jättehärligt ute idag. Minus 8, sol och vindstilla. Som upplagt för underbar löpning. Men det sket sig.
Sällan har mina ben varit så tröga. Fick kämpa för att lyfta fötterna från marken och det kändes som det bodde en blyklump i varje sko. Försökte pressa framåt men hela tiden kändes det som någon höll mig tillbaka, drog mig baklänges i ett gummiband. I snödrivorna längs vägen såg jag min egen skugga, men det såg mer ut som skuggan av en åttioårig tant. Var var lyftet i höften, var fanns dom rappa stegen? Det var tamejtusan bara rullatorn som fattades…
En dålig dag. Inte mer att reflektera över. En vilodag hade varit på sin plats men jag har två spinningpass på kö innan jag får checka ut. Ett i eftermiddag. Ett i morgon. På söndag ligger jag raklång.
6 Kommentarer
Thomas
3 december, 2010 kl 15:08Usch.. jobbigt!
Hoppas att piggheten snabbt kommer tillbaka!
Malin L
3 december, 2010 kl 22:04”På söndag ligger jag raklång” eeeh… nej, Anna på söndag är det helt andra utmaningar som gäller – tro mig jag har sett planen!!
J
4 december, 2010 kl 12:31Usch, den känslan är inte alls rolig. Hoppas det känns bättre nästa gång! :)
Anna (orka mera)
4 december, 2010 kl 18:57Thomas – lite vila gör nog susen. Och lite mindre snö…
Malin L – haha. Du jobbar så står jag bakom och klappar lite. Eller har jag fattat fel nu?
J – Hoppas jag med! Kan inte bli värre i alla fall!
Carina
4 december, 2010 kl 22:00Det är de där passen som gör att man njuter extra av passen som går bra!!
Anna (orka mera)
5 december, 2010 kl 22:40Carina – jo så är det ju. Så nu hoppas jag få njuta big time på morgondagens snölufsaräventyr! Har snöat HEEELA dagen idag…