Att springa långpass är inte svårt. Det är en fot framför den andra och sedan REPEAT. I evighet. Så enkelt att till och med jag klarar av det.
Det svåra är när man kommer hem, med två timmars löpning i benen, förfrusna fingrar, en näsa utan känsel och en ekande tom mage.
Man borde stretcha. Jag brukar ta vaderna ute på trappan till huset. För kallt. Går in. Fryser så jag mår illa. Stretcha var det. Men kläderna är blöta och kalla. Borde duscha först. Fast om man duschar med iskalla fingrar bränner man sig. Bättre att tina först.
Vill inte ta på torra kläder när jag är alldeles svettig. Moment 22. En caffe latte får duga så länge. Värmer händerna på den varma koppen samtidigt som jag får lite energi. Two in one.
Och så var det stretchen. Eller duschen. Och mailen. Har ju inte kollat den på flera timmar. Fastnar framför datorn. Glömmer duschen och stretchen. Men magen påminner mig om lunchen. Akut. Två pepparkakor och in i duschen. Underbart i värmen, vill aldrig komma ut därifrån.
Nu lunch. Men var är stretchen? Vi får ta den en annan gång. Nu vill jag ju blogga.
18 Kommentarer
Andréa
15 december, 2010 kl 16:02Gud vad jag längtar efter långpass och känslan efter! Tom det där frysandet! :)
Coyntha
15 december, 2010 kl 17:13Ha ha vilken härligt bild på dig!! Hur långpass blev det?
kramis
Jenny
15 december, 2010 kl 20:15Härligt! Kul bild :) Men precis så där kan det ju vara….man ska bara….och så glömmer man det väsentliga….magen brukar i och för sig påminna om att det är dags att fylla på med energi igen…
jona
15 december, 2010 kl 21:07Oh vad kul Anna, igenkänningsfaktorn är hög; datorn måste absolut kollas innan duschen!
Thomas
15 december, 2010 kl 21:23Usch ja, precis så har jag det..
Börjar med att kasta av mig de isiga kläderna, fastnar i soffan där jag lägger in mina pass på jogg.se, funbeat och Garmin connect.
Hämtar därefter en kopp kaffe och en bunte knäckmackor som jag går och smular med i hela huset.
Efter 1-3 timmar känner jag mig redo för duschen.
Malin
15 december, 2010 kl 21:52Åh vad jag känner igen mig! Varför är det så tråkigt att stretcha?!
J
15 december, 2010 kl 22:18Brukar vara sådär för mig med. Men jag brukar inte ens tänka tanken att jag borde stretcha, det gör jag ju på gymmet en gång i veckan :P
mina
15 december, 2010 kl 22:26haha, måånga som känner igen sig!
så även jag.
det där med att duscha, det brukar komma på sista prio.
måste försöka träna på att känna igen mig mer i att långpass är lätt däremot, det sitter i huvet…
Anna (orka mera)
15 december, 2010 kl 22:49Andréa – nej nej, frysandet längtar du inte efter. Jag lovar!
Coyntha – det blev 21,8 km. Vid 15 hade jag blivit förvandlad till istapp, sen gick det på vilja…
Jenny – ja min mage tokskriker. Så högt att jag inte hinner med att ”ska bara” först…
Jona – ja eller hur? Har man varit ute i två timmar kan det ju ha hänt HUR mycket kul som helst! Duschen kan allt vänta lite…
Thomas – Skönt att vi är flera med samma bekymmer!
Malin – jag vet inte. Jag har liksom inte ro, det är så mycket man vill göra precis när man kommer hem!
J – haha, smart – då har du ju ett problem mindre :)
Mina – det gäller bara att koppla på autopiloten så löser det sig :)
Daniel
15 december, 2010 kl 23:37Känner igen det där! Nästan lite stressigt att komma hem efter ett lugnt långpass ;)
Malin L
15 december, 2010 kl 23:40jag tycker det är svårast att få barnen, mannen och annat löst folk att förstå att mitt pass inte är över bara för att jag kommer hem! Jag måste ju få tina, duscha, äta, kolla datorn, fastna i soffan och sen stretcha innan jag tar tag i något annat… Ett långpass är således springtid + minst en timmes hängande. Eller?!
Lotta
15 december, 2010 kl 23:50topp 1 och 2 på prio listan är
få av sig genomsvettiga kläder, som de naturligtvis blir hur iskall och frusen man än är.
få nånting i magen. jag som annars ALLTID är hungrig brukar faktiskt inte vara hungrig direkt efter ett långpass, som att kroppen måste landa lite, ställa om, men försöker få i mig nånting direkt iaf, lite nötter, ett glas mjölk, och så vatten förstås. så att återhämtningen kan börja.
jag brukar ha ett ombyte ”sunk-kläder”, nån stor t-shirt och slafsiga mjukisbyxor, att glida i efter att ha befriat mig från allt svettigt, sen måste jag hänga, kolla datorn, slappa lite en stund och då hinner jag efter en liten stund bli VRÅLhungrig så att jag naturligtvis måste äta ordentligt innan dusch, svetten har ju antagligen torkat in iaf vid det här laget, så även om jag såklart ska duscha känns det i det läget inte så bråttom längre.
jag jobbar med rörlighet vid andra tillfällen, så efter löpning-stretchen är faktiskt inte så viktigt, om jag inte känner nån del av kroppen som behöver det lite extra. jag är mer noggrann med att varva ned och skaka loss som ju är det viktigaste.
nu längtar jag efter ett långpass, det var ett tag sen.
Anna (orka mera)
16 december, 2010 kl 09:36Daniel- ja eller hur! Måste komma på en handlingplan för hur man ska bibhålla lugnet när man kommer hem…
Malin L – good point. Just igår hade jag ingen väntande familj när jag kom hem, men annars är det ju nästan den största stressen:) Att leta studsbollar, laga lunch och titta på senaste teckningen innan man ens fått av skorna :)
Lotta – sunk-kläder har jag också. Underbart! Risken är bara att man aldrig vill kliva ur dem sen :)
Sara
16 december, 2010 kl 16:35Ja herregud vad jag känner igen mig! Jag som mest tränar pass på Sats brukar stretcha där innan jag går hem, väl hemma velar jag oerhört mellan duscha, äta och byta om. Brukar bli så att jag äter nåt fortfarande iförd träningskläderna och överdragskläderna, sen fastnar jag framför datorn en halv evighet. Svetten har vid det här laget torkat in för längesen. I värsta fall kommer jag på först när jag ska gå och lägga mig att jag inte duschat.
Anna (orka mera)
16 december, 2010 kl 22:43Sara – hihi, det händer mig också. Allt som oftast faktiskt :)
Carina
17 december, 2010 kl 00:28haha, fasiken va bra, och vad jag känner igen mig!! Precis så där är det när man kommer hem från långa pass! haha
Anna (orka mera)
17 december, 2010 kl 09:25Carina – ja det är nästan jobbigt att komma hem och tvingas prioritera. Man hade velat ha tid till allt. Samtidigt.
Lasse
18 december, 2010 kl 19:54Jag tror att stretch efter långpass är nära på farligt. Finns en del småskador som behöver vilas och repareras efter.
Jag har av gammal vana ställt mig och gjort den där främre lårmuskel stretchen efter en mara. Enda resultatet av det vart kramp och än mer ont…