Att sluta räkna kilometer…

Jag är en siffernörd. Naturvetare från början och ekonom på det, kan man bli annat?
Som siffernörd gillar jag prydliga siffror, staplar, diagram och statistik. I min träning kan det få olika konsekvenser. Som dessa:

1) Det är omöjligt att avsluta ett pass på 9,92 km. Då får jag snällt springa ett varv runt huset för att det ska se snyggare ut.

2) Jag gasar hela vägen in i mål och glömmer nedvarvningen. Kilometertiden blir ju snyggare på det viset…

3) Jag drar mig för löpskolningen. Av samma anledning som ovan. Snittet my friends…

4) Jag har svårt för att springa riktigt långsamt på långpassen.

Det här är naturligtvis helt puckat, det kan till och med jag förstå. Vem bryr sig liksom?  Därför har jag denna veckan övat på att vara lite mindre siffernörd. På onsdagens långpass tvingade jag mig att springa på helt nya kilometertider, riktigt riktigt soft.


Bild lånad från marathon.se

Idag tog jag tag i tekniken. 3 x 5 minuter löpteknik insprängt i passet. Första omgången bestod av höga knän, hälkickar och indianhopp, andra omgången mångsteg och den sista en kombination av de båda.

Trött i vaderna och med ett personsämsta på 8:13 min/km är jag nu stolt som en tupp! Jag har trotsat min siffernörd och gjort nått vettigt av min lördagslöpning!

11 Kommentarer

  • Svara
    J
    11 december, 2010 kl 19:21

    Jag skulle ha kunnat skriva det här inlägget själv. Jag är precis likadan. Siffrorna styr mitt liv! ;)

  • Svara
    Lotta
    11 december, 2010 kl 20:37

    Haha! Jag är långt ifrån siffernörd själv i andra sammanhang, men gud vad jag känner igen det där med att springa en extra sväng för att komma upp i ett jämnt kmantal, eller hålla farten uppe, för snittets skull. Fast jag har börjat trycka in lap-knappen inför nedvarvningen, så kan jag sen räkna snittfarten fram till det och slippa att det går ner. ;)

  • Svara
    Malin L
    11 december, 2010 kl 22:12

    är beredd att hålla med… Men jag gör tvärt om. Tvästannar efter uppnått mål! Inte en meter längre än vad jag bestämt innan, speciellt inte på långpass :§

  • Svara
    Thomas
    11 december, 2010 kl 22:14

    Usch ja… dina ord stämmer väldigt bra in på mig med :-(

  • Svara
    Ingmarie
    11 december, 2010 kl 23:01

    Det enda jag är nördig på är att tiden måste sluta på noll. Enklare. :-)

  • Svara
    Sara
    11 december, 2010 kl 23:09

    Instämmer med Ingmarie:) Jag har ju ingen fancy gps-klocka som håller koll på km åt mig. Jag kör old-style och roar mig med att räkna ut km-tider, snitt osv i huvudet när jag springer. Bra sätt att fördriva tiden på :)

  • Svara
    Popruta
    12 december, 2010 kl 00:30

    Åh jag är också en siffernörd :D Haha. Men jag har ingen sån klocka som mäter åt mig men jag planerar alltid rundor som är jämna.. 15 km känns ju alltid bättre än 14.9 liksom. Men tiden har jag inte så bra koll på för den får jag ju alltid räkna ut när jag kommer hem…

  • Svara
    Sofie RW
    12 december, 2010 kl 13:44

    Är också siffernörd i livet i övrigt (t.ex. blev ”ihop” med min J. 1 juni, vi förlovade oss 1 sept, och gifte oss 1 juli – första sommarlördagen som var 1a som vi hittade; så kan det gå när två siffernördar slår sig i hop); men då det kommer till löppass är jag inte så noggrann med siffrorna. Dock har jag kommit på mig själv med att dra mig för att springa i terräng just för att man får så dåliga km-tider. Pinsamt att man är sån.

  • Svara
    Therese
    12 december, 2010 kl 22:10

    Haha…själv har jag hittat på värsta tvångstanken om att om jag sprungit NåntingKommaFem, dvs typ 9,5, så måste jag springa upp till heltal. Stannar klockan på 9,45 är det okej, men så fort det kommer över 9,5 så är det bara att harva vidare runt kvarteret. :)

  • Svara
    Carina
    12 december, 2010 kl 23:10

    Jag är precis som du!! Jag gillar siffror, jag gillar att analysera passen i efterhand och jämföra med tidigare pass för att se skillnaden. Och jag gillar när jag förbättrar mig, det är ju det som är grejjen liksom.

    Tänkte bara ge lite tips som funkar för mig.

    1) Här finns inget att ändra, det ska bara VARA så där, man KAN INTE stanna vid en sådan siffra :). Jag trodde jag var klar idag tills jag kollade på klockan…

    2) Jag brukar även jämföra pulsen med andra pass. Samma tempo med lägre puls = en förbättring. Då kan man tagga ner lite.

    3) Stäng av klockan under löpskolningen, det gör jag alltid. De futtiga metrar som det blir får man springa ikapp sen.

    4) Samma här som punkt 2, jämför även pulsen, då blir det lättare att även få långpassen lite lugnare. Det är liksom inte BARA tempot som är viktigt.

  • Svara
    Anna (orka mera)
    13 december, 2010 kl 09:42

    Haha, det känns som jag inte är ensam siffernörd i världen! Tack för att ni delade med er av era tvångstankar, nu känner jag mig nästan normal :)

  • Kommentera