Jag har lekt PT idag. Det var bara en enda tapper kille som dök upp på löpgruppen och eftersom min fot fortsätter bråka piskade jag honom från cykeln.
Temat för dagen är intervaller, 10 x 2 minuter. Efter lite uppvärmning och korta stegringslopp är det dags. Killen springer. Jag cyklar. Hans andning blir tyngre och tyngre. Hans minuter går förmodligen sakta. Mina rinner iväg. Redan dags för vila.
Han stannar till, pustar och frustar. Ser så där skönt trött ut. Jag försöker hålla balansen i långsam promenadtakt. Dags igen. Två nya minuter. Och sen två till…
För varje intervall pustar han lite högre. Kräver lite mer återhämtning. På min cykel är livet lätt.
I alla fall i benen. För i huvudet jobbigt. Jag är avundsjuk. Avundsjuk på att det inte är jag som flåsar, springer, krigar och fightas. Avundsjuk på att det inte är min andning som låter som en blåsbälg. På att det inte är min puls som gör trippla baklängesvolter.
Jag är sjukt löpsugen nu och dagens pt-träning gjorde inte saken bättre. Så kom igen skitfot, sluta göra ont nu, jag vill också vara med och leka!
5 Kommentarer
Sara
21 november, 2010 kl 17:19Kände precis samma sak när jag cyklade bredvid Daniel förra helgen!
Vad är felet med din fot? Är det den stukade?
Hoppas att den blir bra snart!
Thomas
21 november, 2010 kl 19:50Dumma fot!!
Hoppas du snart är ”på benen” igen :-)
Carina
21 november, 2010 kl 21:39Men vad tråkigt att foten tog så mycket stryk!! Hoppas den ger med sig snart!
Linn
21 november, 2010 kl 22:16Jag kan trösta dig med att du inte är den enda som längtar ihjäl sig efter löpning just nu. Sist jag sprang var längs stranden i Ystad för två veckor sedan så gissa vilken abstinens jag besitter just nu….
Vad har hänt med foten? Inget allvarligt hoppas jag? Krya på den allt vad du kan!
Anna (orka mera)
21 november, 2010 kl 22:42Sara – nej det är den andra. Började göra ont vid 6:e intervallen, sen kom det och gick. Efter det har jag haft ont av att bara gå och stå på eländet. Sitter på utsidan av foten. Gissar att det är någon inflammation i nått muskelfäste. I måndags var foten blå och svullen, såg stukad ut fast den inte var det. Tror det börjar lätta lite men fortfarande ingen löpning i sikte.
Thomas – kunde inte sagt det bättre själv – dumma fot!!!
Carina – ja, det här är ju bara för trist!
Linn – överansträngd lite bara. Jag springer ju inte 80 km så där till vardags, så det blev väl lite för bra. Men snart så! Hur är det med huvudet, när får du börja träna igen?