Idag ville jag inte springa. Efter att ha blivit kallad till intervju i skogen och stått och huttrat i en halvtimme var jag inte sugen på att vara ute mer. Gick hem och drack te, frös. Drack mera te, fortsatte frysa. Ville inte ut.
Så tog jag mig i kragen och sprang. Det var kallt i början och i ungefär 30 steg undrade jag varför jag sprang. Sen vaknade benen och fingrarna blev varma. De trötta benen från igår blev nog kvar i Malmö, idag var de pigga som attan.
Lugn och fin löpning. Njöt av solnedgången och andades frisk härlig luft. Inte en enda sekund ångrade jag mig att jag gick ut. Det är väldigt sällan man gör det faktiskt. Tänk på det!
6 Kommentarer
Ingmarie
7 november, 2010 kl 23:15Finns det NÅGRA träningspass man ångrar? :-O
Am
8 november, 2010 kl 07:29Det där knäet plötsligt började göra ont och jag nu 3 månader senare fortfarande knappt kan gå i trappor :( Har gjort magnetröntgen nu dock så väntar på svar.. SAKNAR att springa, SAKNAR att träna något så enormt.
Ann
8 november, 2010 kl 11:01WORD!
Askan
8 november, 2010 kl 21:15Sprang ner i ett hål en gång och sabbade en massa ledband, fick kryckor i ett par veckor och kunde inte träna på evigheter. Det löppasset ångrar jag. Annars håller jag med.
Carina
8 november, 2010 kl 23:15Så sant så!! Är man väl ute så är det allt som oftast jäkligt skönt!!
Anna (orka mera)
9 november, 2010 kl 11:46Ingmarie – jadå, det finns det. Jag vet ett spinningpass i Helsingborg där instruktören började krypa omkring på golvet. Då hade jag ångrat mig…
Am – Ajajaj. Förstår hur det känns. Hoppas du snart blir bättre!
Ann – :)
Askan – ok, jag erkänner, det KAN finnas löppass man ångrar. Fast inte så många!
Carina – oftast är det allra skönast de gånger man ville ut som allra minst!