Har förmodligen inte undgått någon här att vi ska springa ultraintervaller i Kävlinge den 13 november. 10 km åtta gånger. En start var tredje timme med sista start mitt i den mörkaste skånska natten – kl 03.00.
Galet javisst. Jag är den första att erkänna att det inte är helt normalt. Men är det mer normalt för killar än för tjejer? Vi är i nuläget 19 anmälda till alla åtta sträckorna. 3 av dessa är tjejer.
Varför är det så? För att tjejer underskattar sig själva? Eller för att killarna överskattar? För att killar vågar chansa men tjejer vill ha testat minst fyra gånger innan för att vara säkra på att de orkar? För att tjejer är rädda att ta ut sig medan killar ser det som en utmaning?
Att springa 8 x 10 km kommer att vara jobbigt för alla, både killar och tjejer. Vi kommer förmodligen att hata det emellanåt. Men när vi krupit den sista metern på den allra sista milen, då kommer det att vara underbart. Vi kommer vara nöjda, stolta, glada, trötta, slitna. Vi kommer ha en ny upplevelse att stoppa till vår referensbank över saker vi faktiskt klarar av!
Önskar att det var fler tjejer som ville vara med och uppleva detta!
14 Kommentarer
Emelie
28 oktober, 2010 kl 14:15Hörru coachen om du dundrar på så där kommer jag ju springa :)
Daniel
28 oktober, 2010 kl 15:24Klart ni ska ställa upp tjejer!!! In och anmäl er, det kommer bli grymt roligt och tokigt!!!
Vilka fina presenter du fick igår Anna! Löpträning med Daniel Ekman är fin fina grejor, den killen kan det här med att springa! Ser fram emot en rapport! :)
Viveca
28 oktober, 2010 kl 17:23Jag ska…..
Therese
28 oktober, 2010 kl 17:25Det där funderar jag också på. På sätt och vis är det ju bra att folk (tjejer..) tänker efter före och inte kastar sig in i grejer som de inte vet om de klara av (mindre risk för skador etc) men å andra sidan så riskerar man ju att missa massa roliga saker om man alltid fegar. Jag tror att det är kulturellt och att det är på väg att förändras, särskilt inom löparvärlden. Inom skidvärlden är det fortfarande stenålder när det gäller tävlande – killarna är verkligen i majoritet överallt i alla långlopp. Jag blev jätteförvånad när jag insåg att det inte ens var 2000 kvinnor med i Vasaloppet i vintras, jag hade bara antagit att det skulle vara nästan hälften var. Och då ska vi inte tala om hur det ser ut i rullskidstävlingarna, där är det typ inga tjejer som åker.
Ann
28 oktober, 2010 kl 19:51Vi är nog typ kanske fem som ska försöka ge oss på alla åtta i E-tuna just nu, och jag är ensam representant för det kvinnliga könet. Killar är nog galna – och du och jag oxå ;)! Jag kan liksom inte låta bli att ge mig på det för att se om jag orkar och håller alla åtta, men det är lite svårt att motivera andra att delta…
Varför vill man springa 1 mil åtta gånger under ett dygn, egentligen?
Carina
28 oktober, 2010 kl 20:42Min plan är att springa så många som möjligt. Får se vad kroppen vill!! Men superkul ska det bli i alla fall!!
Ingmarie
28 oktober, 2010 kl 22:06jag hade gärna varit med men dels pallar inte mina fötter, dels är det en bit att åka och dels ska jag jobba….
Christine
29 oktober, 2010 kl 06:48Hej!
Nu vet jag inte antalet aktiva fördelat på tjejer och killar, men jag tror att det är fler killar som ligger på ”nivå” jag springer 1 mil lite då och då, och då är det ju inte så konstigt att det är fler anmälda killar. Sedan kan jag hålla med om att det nog inte är så står skillnad i kvot som anmälan säger.
Hannas mamma laddar
29 oktober, 2010 kl 07:31Jag tror att det är en blandning, killar tror lite mer på sig själva och tjejer… gör det inte. Det är jätte tråkigt men bra att vissa tjejer vågar och berättar om det, förhoppningsvis får man sakta med sig någon mer…
Anna (orka mera)
29 oktober, 2010 kl 07:43Emelie – hade jättegärna haft dig med!! Meeeen, jag tror vi ska slå våra förnuftiga huvuden ihop och låta dig stanna hemma. Om du inte vill testa en mil bara…
Daniel – ja det ska bli hur spännande som helst. Och lite nervöst…
Viveca – det tror jag nog! DIG kan man lita på!
Therese – fast rullskidor aktar jag mig också för, för där är jag FEG på riktigt. Verkar livsfarligt ju….
Ann – vad roligt att ni blev några fler. Ska bli spännande att läsa om er upplevelse av samma grej liksom. Hoppas du får några fler tjejer med dig!
Carina – grymt! Lycka till!
Ingmarie – det låter som tre bra anledningar till att låta bli. Men nästa år så! :)
Christine – vi hoppas på det!
Sara
29 oktober, 2010 kl 09:21Tror nog det är en kombination av de båda, och kanske som Christine säger, att fler killar är i ”nivå”.
Jag måste dock flagga lite för att jag inte kan genomföra alla åtta (förlåt), jag vet inte om min höft kommer att orka alla, och jag vill inte riskera en allvarligare skada/överbelastning. Jag kommer att köra en i taget och se hur långe det håller.
Mie
29 oktober, 2010 kl 12:25Jag förstår din abstinens, tro mig! Det är en jobbig känsla, jobbigt på ett negativt sätt!
Jag själv har varit magsjuk och är nu förkyld och har inte kunnat röra mig sedan i tisdags. Det är TORTYR!!
Hoppas du helar snart!
Mie
29 oktober, 2010 kl 12:25Oj, jag kommenterade till fel inlägg! Men jag är säker på att du fattar! *S*
Anna (orka mera)
29 oktober, 2010 kl 19:58Sara – vi håller tummarna för din höft! Såklart ska du inte riska något, men jag tror den håller. Jag känner det liksom på mig :)
Mie – visst är det hemskt!! Krya på dig