Bikram – så gick det!

Så hur gick min Bikram-premiär?

10 minuter innan passet smyger jag in i salen, tillsammans med Emelie som förklarar att nu är det dags att vara tyst. Det är varmt, typ ugnsvarmt. Alla människor ser hur rutinerade ut som helst, i sina små yogatoppar och matchande korta yoga-bikinibrallor. Själv kör jag korta tights och linne, mest påklädd av allihopa, och det kommer jag förmodligen att få sota för…

Lägger mig ner på min yogamatta. Precis som alla andra. Hur fel kan det bli? Attans fötterna åt fel håll, får en liten tillrättavisning av yogafröken och jag vänder mig snällt åt rätt håll.

Ligger ner i tio minuter. Luften är varm, tung och fuktig. Det är jobbigt att andas och jag undrar lite försynt hur jag ska kunna röra på mig och andas SAMTIDIGT. Första svettdroppen tittar fram, och vi har inte ens börjat än!

Yogafröken kommer in och börjar prata. På engelska. Hon som alldeles nyss var svensk. Det låter grymt proffsigt, orden väller ur henne och jag förvånas att hon inte snubblar oftare på sin egen tunga.

Vi andas. Står i olika ställningar. Sitter i olika ställningar. Ligger i olika ställningar. Hela tiden till ett oavbrutet yogapratande som får en att liksom pressa sig lite extra. Sträcka lite, lite till. Utmana sig det lilla, lilla extra.

Övningarna känns inte helt ovana, många av dem har jag provat förr, fast i rumstemperatur. Men ibland snurrar vi in oss i konstiga positioner som jag liksom inte kan ta mig ur…  Jag tycker att jag smälter in ganska bra för det mesta, men ibland gör vi saker där alla fattar vad som händer utom jag. Helt plötsligt reser vi oss från liggande till sittande och hela församlingen börjar frusta i takt. Av sig själv. Bara sådär. Till nästa omgång är jag beredd och frustar med.

Efter passet känner jag mig nybastad, mjuk och medgörlig. Duschen är välbehövlig men på ett sätt onödig. Jag svettas precis lika mycket efteråt. Men känslan i kroppen är skön. Emelie säger att Bikram gör underverk för löpningen och tror henne.  Min stela lekamen hade verkligen mått gott av mera Bikram. Synd att det är så långt till Malmö bara.

Jag och Emelie innan passet. Efteråt var vi lika glada fast mer svettiga…