När jag vaknar på dagen D vill jag känna mig stark och utvilad, taggad, laddad och redo. Det har aldrig hänt.
Jag vaknar alltid för tidigt för mitt eget bästa. Småtrött och seg i kroppen. Idag är det fötterna som känns tröttast. En eftermiddags shopping igår tog mer på krafterna än vilken löptur som helst. Ont i vänster fotknöl, stram i vaderna, kryddat med lite Morton.
Fast innerst inne vet jag att det förmodligen sitter i huvudet. Precis som inför varje annat lopp jag sprungit. Hypokondrisk -that’s me.
5 Kommentarer
Johan
11 september, 2010 kl 08:14Jag vet inte om det är någon tröst men du är inte ensam om den känslan.
Sara
11 september, 2010 kl 08:31Lycka till idag!
Coyntha
11 september, 2010 kl 08:34Jag känner samma sak…. det kommer att gå bra!! Kram
Ann
11 september, 2010 kl 10:17Stort lycka till idag!
Daniel
11 september, 2010 kl 10:50It´s in your head! :) Det släpper när starten går, lycka till nu!