Hur funkar kroppen?

Skulle återhämtningsjogga lite igår. Första löpningen efter Lidingö som trots allt satte sig rejält i mina vader. Var inställd på långsamt, tungt och segt.

Blev överraskad när mina ben bara ville springa. Högt, lätt och ledigt. Som om de aldrig sett en abborrbacke i hela sitt liv. Höll tillbaka, ville inte pusha det, men det kändes som jag flög.

Härlig höstsol på det och lyckan var fulländad. Vissa pass är bara lite mer än de vanliga!

Och så några bilder från Lidingö…

Ny bild (30) Ny bild (31)

1. Abborrbacken: Inte lika lätt och ledigt här. Men dock i omkörningsfilen..
2. Spurt mot mål. Eller spurt och spurt, det fanns inte mycket kvar i benen. Men känslan är obeskrivlig. Gaah, jag vill göra det igen. Nu!

7 Kommentarer

  • Svara
    Jesper
    30 september, 2010 kl 14:20

    Håller med dig! När man minst anar det, kan det finnas extremt krut i benen! Jag har funderat att sluta med formtoppning, för jag upplever att jag mest bli ”slö” av det.

    Ps. Du ser nöjd ut på bild 1 där du flyger förbi i omkörningsfilen… :)

  • Svara
    Jenny
    30 september, 2010 kl 14:25

    Äkta löp-glädje!

  • Svara
    Malin L
    30 september, 2010 kl 18:18

    hur glad som helst på BÅDA bilderna!!

  • Svara
    BoelMaria
    30 september, 2010 kl 20:04

    Du är galen!!!!

  • Svara
    Ann
    1 oktober, 2010 kl 11:48

    I omkörnignsfilen och dessutom med ett leende på läpparna! Underbart fina bilder!!
    Trevlig helg

  • Svara
    Emilia
    1 oktober, 2010 kl 12:02

    Hej Anna!
    Tänkte höra med dig vart du hittade din foamroller?
    Kram

  • Svara
    Carina
    5 oktober, 2010 kl 10:41

    Kan bara hålla med. Man fattar inte riktigt hur det hänger ihop. Jag presterade superbra på Lidingöultra i våras efter en vecka med 6 mil och tre tunga kvalitetspass…. strange.

  • Kommentera