Fredrik är en ganska duktig cyklist. I alla fall i mina mått. Han cyklar Vätternrundan på åtta och en halv timme hyfsat oansträngd. Och när han trycker till i uppförsbackarna ser jag bara fartränderna efter honom.
Förra onsdagen hade han premiär i tävlingssammanhang. 1 mil max. Han kom näst sist, slagen med 10 sekunder av en SJUTTIOFEMÅRIG man.
Här kan man välja hur man vill se det. Knäckas av tanken att bli slagen av en sjuttiofemåring eller glädjas åt tanken på att än behöver det inte gå utför. Det finns ju hur många år som helst kvar där man kan fortsätta förbättras, orka lite mer, lite längre eller lite snabbare.
37 år är ju ingen ålder. Det roliga har bara börjat!
6 Kommentarer
Helena
11 augusti, 2010 kl 23:06Jag hade helt klart valt det som att se att han har framtiden för sig. Blev veteran (i löparsammanhang) det här året och det har varit det roligaste hitills löpmässigt! Har kommit tillbaka från skada, är i bättre form än tidigare och har också för första gången vågat mig på att testa korta banlopp (800 och 1500). Jag kommer definitivt inte först, men jag har skoj och jag märker att jag utvecklas. Ens ålder blir vad man gör den till!
anneliten
11 augusti, 2010 kl 23:38Mitt i prick ur mitt perspektiv! Kolla in masterssimmarna – det finns definitivt de som gör bätte tider som 65-åringar än de gjorde som elitsatsande ungdom!
Jenny
12 augusti, 2010 kl 08:55Jag tror att med åldern blir man mer uthållig, segare och en annan envishet! Rätt skoj med en så pigg 75-åring…ha ha..
Johan
12 augusti, 2010 kl 11:22Jag är ju snart lika gammal som Fredrik, så jag håller med när det gäller ålders biten =)). Igår sprang jag 23km, det är det längsta jag har sprungit i mitt liv och det utan att stanna. Så visst finns det potential för att utvecklas även i vår ålder.
Anna (orka mera)
12 augusti, 2010 kl 13:16Helena – håller med! Ålder är bara en siffra. Jag är mycket snabbare och uthålligare än när jag var 25. Och veteran klingar ju rätt coolt.
Anneliten – så skönt att veta att man inte behöver börja spela schack bara för man blir äldre :)
Jenny – tror jag med. Jag ska bli seg som kola!
Johan – bra jobbat och grattis till ditt nya längdrekord. Fortsätt rocka tills du är minst 75!
Jennie
14 augusti, 2010 kl 18:24När jag var på Mallis med Springtime 2003, träffade jag Ingvar 75 år. Han hade bättre tid på Göteborgsvarvet än jag, då. Och han började träna vid 50-års åldern. Imponerande! Dessutom jobbade han heltid på ett pensionat. Sen har jag ju min stålmormor på 82 år som är piggare än piggast. Raskar promenader dagligen. Min förebild, helt klart! Så vi har mååånga år kvar :)