Nu är det inte långt kvar till årets stora utmaning: Vätternrundan! På lördag smäller det och jag fattar fortfarande inte riktigt att jag verkligen ska cykla…
Att cykla Vättern är (törs jag redan lova) en engångsgrej. Den blir ett äventyr jag inte kan föreställa mig. Och med en inställning som inte är lik mig.
När jag springer har jag alltid mål. Jag vill slå förra årets tid, jag vill slå maken. Jag vill springa med lätta steg och ha en bra känsla. Mina förberedelser är viktiga, jag har mina rutiner dagarna före, sover mycket, äter mycket och laddar. Klipper tånaglar och väljer kläder med omsorg. Jag vill göra det bästa jag kan så fort jag kan. Jag har inga ambitioner om att det ska vara speciellt behagligt och jag skulle definitivt aldrig ta mig tiden att sitta ner och fika mitt i alltihopa.
Vätternrundan är mer en söndagsutflykt fast på en lördag. Huvudsyftet är att komma i mål (gärna i tid så jag hinner se BRÖLLOPET men då måste jag byta starttid…) i någorlunda gott skick. Utan för mycket skav och ont. Om vädret tillåter kommer jag gladeligen att slänga mig i gräset och titta på molnen. Jag kommer njuta av MÅNGA köttbullar i Jönköping. Jag kommer ostressad stå i bajamajaköer. Tiden är ingenting. Jag ska bara runt. Lugnt och fint. Tramptag för tramptag. Känns lite spännande faktiskt.
8 Kommentarer
Andreas
17 juni, 2010 kl 08:42Jag tror vi ska påminna dig om detta inlägget när du ska slå tiden nästa år :)
Katarina
17 juni, 2010 kl 14:27För en herrans massa år sedan åkte jag runt som hjälpryttare till min kompis som skulle göra en klassiker. Och jag hade samma inställning som du har nu, ta mig runt på ett behagligt sätt. Och det var verkligen supertrevlig!
Kommer aldrig köra vätternrundan igen, det var en trevlig upplevelse men alldeles för många vingelpellar:)
Njut av folkfesten och våga vara defensiv. Hamnar ni en grupp där folk gör farliga saker, våga säga ifrån och be dem lägga sig längst bak där de bara drar omkull sig själva och inte en massa andra.
I mina ögon är motionslopp på cykel bland det farligaste man kan göra, det går ofta hyfsat fort i klungorna men en enda tomte kan ställa till stor förödelse :(
Ha så kul:)
Kram
Therese
17 juni, 2010 kl 15:08STORT LYCKA TILL och se till att cykla med förstånd och ha riktigt roligt!
:)
Therese
PS. Också stort grattis till ditt personliga rekord och bra lopp på halvmaran. Skojigt! Men du, det är inte den tiden du ska skryta med för barnbarnen, även om du helt klart är sub 1.30. Du kommer att kunna göra under 1.30 även i framtiden utan den där blåsten i ryggen! Det är jag övertygad om. Bra jobbat! DS.
Anna (orka mera)
17 juni, 2010 kl 22:18Andreas – det blir inte något Vättern nästa år. Och blir det det ska jag hoppa grodhopp till Billeberga!
Katarina – ska se upp för tomtarna. Är lite fegis till min natur så jag håller mig nog på avstånd.
Therese – tack så mycket! Hade ju varit drömmen att springa under 1.30 utan vind men dit är det ju en bit kvar. Men jag ger mig inte utan ett tappert försök. Fast det dröjer nog ett par år :)
Louise
18 juni, 2010 kl 06:59LYCKA TILL :)
Cecilia
18 juni, 2010 kl 08:29Stooooort lycka till! :)
Jonna
18 juni, 2010 kl 12:26Åh, det är ju faktiskt en härlig känsla! Lite så kände jag inför min första mara nu, att det var upplevelsen och målgången som var det väsentliga, inte tiden. Nästa gång (Sthlm 2011 :) har jag en känsla av att annat kommer spela större roll!
lycka till nu!!!!!!!!
Andreas
18 juni, 2010 kl 18:47Jag har förberett sträckan du ska hoppa nästa år. Det kommer att bli årets publikhändelse i södra Sverige!
Lycka till med Vättern…och njut av det!