Skrylleloppet 10 km – the true story…

Idag har jag överträffat mig själv. Jag har gjort mos av mitt gamla rekord på milen, och det på en kuperad bana. Jag har nått mitt mål på sub 45 och inte nog med det – jag VANN hela tjottaballongen! Etta i tantklassen (35+) men med en bättre tid än tjejen som vann i den yngre generationen… Så här gick det till:

Vaknade. Åt morgongröten och klädde på mig. Ofokuserad. Kändes som vilken morgon som helst och vilken löprunda som helst. Insåg att jag inte hade slagit på tävlingsnerverna och förstod att det inte skulle bli mer en än träningsrunda i terräng. Good enough.

DSCF4347
Lugn som en filbunke innan start

Det var trångt i starten. Eftersom tiden räknades från startskottet (och inte startlinjen) ville alla vara först. Trängsel och ett fasligt armbågande sen small startskottet. Första två kilometerna var en förskräcklig röra av människor i alla möjliga farter. Fort och sakta, tvärnita, gasa, högersvängar, vänstersvängar och lite rakt fram.

DSCF4349
Panikrusning i starten

Första kilometern gick i 4:20 och jag kände att det här var nog lite över min förmåga. Men fortsatte ändå och hoppades på det bästa. Efter 2 km splittrades startfältet och det blev lättare att köra sitt eget lopp. Hörde min tunga andning och var hela tiden lite nervös om det verkligen skulle hålla. Visste ju att det skulle komma 2 km uppför på slutet.

Efter 4 km ser jag Linn (som jag lärde känna i Portugal). Hon ser pigg ut och jag vet att hon är snäppet vassare än jag. Ligger bakom en stund men känner sen att jag har kapacitet att köra om. Frågan är bara om jag ska våga. Linn är fjäderlätt och kommer förmodligen att flyga förbi mig i backarna sen.  Velar fram och tillbaka men sätter sen foten på gasen och kör förbi. Snorandes och flåsandes harklar jag fram ett “HEJ” innan jag passerar – helt övertygad om att hon ligger hack i häl resten av loppet, och att hon kommer glida om i uppförsbackarna på slutet.

Sen knatar det på. Kilometer efter kilometer. Försöker gasa om en annan tjej men hon ger sig inte utan fight. Hon springer om mig och jag lägger mig snällt bakom.

I sista backen kroknar tjejen framför. Hon börjar göra konstiga ljud och jag ser att hon tar slut. Jag segar mig förbi och ger henne ett “kom igen vi är snart framme” på vägen.

Fortsätter på tunga ben mot målet och kliver över mållinjen på 44:15. Linns man berättar att jag är första tjej men jag tror honom inte. Han måste ha missat några. För säkerhets skull stannar vi till prisutdelningen. Och mycket riktigt – först i mål av alla tjejer, inte bara tanterna!

Tar emot ett presentkort på 500 kronor, men fattar ingenting. Hur fasen gick det här till???

DSCF4351
Linn och jag – trea resp etta i tantklassen

26 Kommentarer

  • Svara
    Träningsglädje
    24 april, 2010 kl 18:50

    skoj!!!! :D

  • Svara
    RosaMilton
    24 april, 2010 kl 19:16

    Oj va bra! Grattis!

  • Svara
    Johanna
    24 april, 2010 kl 19:29

    Superbra jobbat!! Grattis!

  • Svara
    Tonny
    24 april, 2010 kl 20:10

    Bra jobbat.

  • Svara
    Sava
    24 april, 2010 kl 20:14

    Hej, kul att läsa ditt inlägg om hur det gick till och hur det kändes att ta hem sin klass. Jag tog hem motsvarande gubbaklass :) bra jobbat

  • Svara
    Daniel
    24 april, 2010 kl 20:56

    Man kan inte mer än gratulera. GRATTIS!!

  • Svara
    Andreas
    25 april, 2010 kl 04:38

    Grattis!
    Fantastiskt roligt med pers!

  • Svara
    Anna
    25 april, 2010 kl 05:09

    Men Anna det är ju helt jäkla knasigt bra. 44.15 på den 10k slingan är verkligen respektingivande och jag kommer förmodligen aldrig kunna prestera sådana tider någonsin. Oj vad du är snabb, måste kännas underbart. Stort grattis til din superfina första plats!

  • Svara
    Katarina M-I
    25 april, 2010 kl 05:52

    Sub 40 nästa:)

  • Svara
    anneliten
    25 april, 2010 kl 06:38

    Vilken underbart inspirerande läsning – tack! Och stort grattis! Tanter kan.

  • Svara
    Kerstin
    25 april, 2010 kl 06:48

    Grattis grattis! Kramar

  • Svara
    Andréa
    25 april, 2010 kl 07:15

    Oh grymt ju! Grattis!! Ja, nu får det nog bli sub40 va? :)

  • Svara
    Miranda
    25 april, 2010 kl 07:38

    GRAAAAATTTTTTTTIIIIISS!!!

  • Svara
    BoelMaria
    25 april, 2010 kl 08:16

    Grattis, vad kul!

  • Svara
    Jenny-SpringaMera
    25 april, 2010 kl 12:25

    Grattis vad kul! Bra kämpat!

  • Svara
    Petra
    25 april, 2010 kl 14:50

    Grattis! Imponerande!! Kul att vara före de ”unga tjejerna” också.

  • Svara
    Silverscreen
    25 april, 2010 kl 16:32

    Häftigt att läsa :) Grattis!! :D

  • Svara
    Bibi
    25 april, 2010 kl 17:41

    Bra jobbat säger jag bara..men tant…näää hördu det är du inte!!!! Jag är tant ….56…och håller än, men inte lika snabb på milen som du!!Får nöja mig med 54-55 min:(Bra och rolig blogg)/Bibi

  • Svara
    fartfylld!
    25 april, 2010 kl 17:45

    Grymt, grattis!!

  • Svara
    Anna (Orka mera)
    25 april, 2010 kl 18:29

    Tack snälla för alla grattisar! Men till sub 40 är det långt. Typ som till månen…

    Bibi – det glädjer mig att höra att man kan springa så fort vid 56! Så cool ska jag också bli när jag blir stor :)

  • Svara
    Lisa
    26 april, 2010 kl 10:19

    Så fint du fixat det på bloggen :)

  • Svara
    Anna
    26 april, 2010 kl 10:46

    Grymt mkt bättre design på bloggen. Nu ”riskerar” den sväva upp på topplistan bland mina favvobloggar :-) Känns mkt mer tilltalande nu!

  • Svara
    Sofy
    26 april, 2010 kl 17:45

    Grattis!!! fantastiskt härlig prestation, superbra!!! Och jättefin ny design, kram S

  • Svara
    Rickard olsson
    20 april, 2013 kl 13:40

    g

  • Svara
    Rickard olsson
    20 april, 2013 kl 13:46

    oj blev fel där väldigt bra sprunget jag har sprungit på 43.03 men det var längesen, sen blev jag mest sjuk o krasslig och fet men har börjat gå gick den på 1.41.42 igår inte illa för en otränad 117 kilos klump skall försöka gå ner men är inte lätt :P

    • Svara
      Anna
      20 april, 2013 kl 17:53

      Bra jobbat Rickard! Du är snart tillbaka!

    Kommentera