Gaaah!

Jag vill skriva inlägg som inspirerar – inte avskräcker. Men idag misslyckas jag nog med det. Om 1,5 vecka lovar jag att skriva om härlig löpning i vårsoligt Portugal, men idag får ni hålla tillgodo med hemska HellyHansen-långkalsonger, motvind, snömodd, ishalka och en Garmin som aldrig ville sluta skrika “ÖKA FARTEN”!

15 km i 5 minutersfart var beställt av Coach F, som in samma veva rekommenderade en bra runda. Vad Coach F måste ha missat är att det underlag han gillar under sina skidor lämpar sig mindre bra när man försöker springa fort. Därför fick jag springa som Bambi i 14 kilometer. Den sista sprang jag som Kalle Anka. Grova djupa traktorspår upptog nämligen HELA vägen och det enda sättet att inte stuka fötterna var att vinkla ut dom och sätta ner dom i varje traktorspårs-hål.

Det var underlaget. Sen var det vinden. TOLV m/s åt fel håll!! Trodde på riktigt att jag aldrig någonsin skulle komma fram. Det var som att någon höll mig tillbaka i ett gummiband och hur mycket jag än pressade framåt så kom jag ingen vart. En bidragande orsak till gummibandseffekten var förutom vinden mina nya underställslångkalsonger från Helly Hansen…

Fredrik hittade ett par på rea som han köpte till mig. Dom hade tre fel visade det sig.

1. De hade gylf. I dammodellen. Vad ska jag med den till?
2. De kändes som gummiband när man försökte springa
3. Jag blev jätteblöt

(Se det inte som reklam nu men Craft – I love you!)

I 15 långa kilometrar funderade jag på hur jag skulle hämnas på coach F.  Skulle jag gömma hans kaffemaskin? Eller valla fel valla på hans skidor? Kanske tappa tabascon i hans mat?

Men jag kom på något bättre. Jag ska tvinga honom ut på samma runda. Sen ska jag sitta hemma under filten och njuta när han forcerar vindarna, snubblar i traktorspår och står på öronen på isfläckarna. Frågan är om han inte ska få låna mina långkalsonger också…

Inga kommentarer

  • Svara
    Fitnesscoachen
    18 februari, 2010 kl 13:41

    Haha, fast visst känns det lite bättre nu när du har fått avreagera dig? ;)Hoppas du hämtar dig snabbt och inte får några bestående men.

  • Svara
    bella
    18 februari, 2010 kl 16:30

    Vilken fin blogg du har :) Vilka pass leder du på Gerdahallen?

  • Svara
    MarathonMia
    18 februari, 2010 kl 17:23

    hohohoho! Du INSPIRERAR – hade varit en fullträff om du sprungit i bara löpartopp utan brallor och varit en riktig kalle anka!

  • Svara
    cecilia
    18 februari, 2010 kl 19:23

    haha. ibland är det inspiration att se att även en som sprang i ditt tempo på marathon kan ha dåliga dagar. ärligt talat, så tror jag att även om det är roligt att läsa om rolig och bra träning så är det skönt att veta att man inte är den enda som ibland har en motig runda…

  • Svara
    Miranda
    18 februari, 2010 kl 20:24

    Usch låter väldigt brutalt, men jävkligt starkt av dig!

  • Svara
    Anna (Orka mera)
    18 februari, 2010 kl 21:26

    Fitnesscoachen – kändes mycket bättre efter att jag fått avreagera mig. Nu när jag sitter under filten känner jag mig mest nöjd med min bedrift :)

    Bella – tack tack! Jag vickar på aerobic, step och spinning. Inga fasta pass.

    Marathonmia – haha, det skulle ha sett ut det :)

    Cecilia – skönt att höra. Så jag inte skrämmer bort alla från att springa med mina skräckhistorier :)

    Miranda – ja det känns fruktansvärt bra så här efteråt!

  • Svara
    Viveca
    19 februari, 2010 kl 09:26

    Du låter allt bli hans vallor!!!!

  • Kommentera